det fanns ingen plats
för oss
det fanns inget utrymme
där vi tvångsomhändertagit
tomheten

och tvingat den i exil
vi fanns inte där
inte du fanns och inte jag
vi var aldrig tillsammans

vi var otroligt nära
men ständigt bredvid kroppsligen
och våra hjärtan
ständigt lika långt ifrån

med möjligheten att alltid vara nära
oberoende av distansen på avståndet
mellan våra ihop vävda fingrar

i möjligheten fanns tryggheten
där döden inte kunde skilja oss åt
allt annat var bluff och båg

och vi skiljdes redan första
äventyrliga natten
som sen tappade sin utmaning

men även när vi låg där lurade
även när vi var långt bort så nära
så var jag den som vände ryggen inombords

det räckte aldrig till
jag var tvungen att dö först
för att sedan aldrig skilja mig åt

jag fann dig där jag tappat dig
men du var inte längre där
du var överallt

jag mötte dig
och log