förekommer det lustiga scener och i en del
av dessa scener förekommer det ljud som
får en del av tittarna att falla i skratt helt
spontant. Ljud som när det finns även i
andra filmer

eller teveserier, spelfilmer såväl som
animerade, exempelvis till synes seriösa
filmer, framkallar den där känslan av att
det är något lustigt med det. I filmen
'Semestersabotören'

av Jaques Tati är det en svängdörr i en
servering som låter 'plonk', ett annat är
det ljud i samma film som åstadkoms då
huvudpersonen spelar tennis. Det finns en
rad andra ljud

i filmen, exempelvis något som skall
föreställa repliker eller instämmanden.
Det finns musik i filmen också, samt i
början en kul scen med en högtalare
som ropar

någonting obegripligt ut över några
perronger på vilka folk väntar på tåget.
Ett annat ljud, också det i början med då
och då återkommande är ljudet av
huvudpersonens bil.

En kan undra över vad som kom först
och vem som var först med att åstad-
komma lustiga ljud på film. I en del
westernfilmer låter saloonens sväng-
dörrar som ett

sådant där just 'plonk' då de svänger
av att någon passerar. Vad är det då
med sådana där ljud som får oss att
reagera så olika? En del av oss reagerar
i stort sett alltid

likadant, medan andra av oss reagerar
på helt andra ljud. Gemensamt verkar
vi dock reagera hyfsat likvärdigt av
vissa väldigt vardagliga ljud. Som rapar,
pruttar, gäspningar,

suckar och liknande ljud. Vi känner igen
dem, de är så vanliga för oss hörande att
vi ens har svårt att föreställa oss en verk-
lighet utan dem. Som att höra väsandet
och visslan från

en maskin som drivs med ånga, tutandet
från en bil, brandlarm och sirener från
utryckningsfordon. Flyglarm, kyrkklockor
och så vidare. Vi har alla erfarenhet, vi
som kan höra

ljuden, känna dem vibrera genom luften
och även materia. Som golv, väggar, tak,
möbler. Intressant att tänka sig en dimen-
sion där ljud inte skulle uppfattas alls, är
det ens möjligt?