varje dag blir jag glad
av att prata med dig och dela min dag
men efter en liten stund går allt fel
bråkar för det minsta lilla
och mina mungipor går ner
sen går det dagar
utan att något sker
jag tycker om dig
men att du leker
är helt fel
ska jag vänta?
på något som kanske blir rätt
eller ska jag gå
och aldrig någonsin behöva höra din röst igen?