Livet i vår värld är Asarnas att styra över och vår trohet till Asarna är inget slags “val” att kunna överväga. Mänskligheten har ärvda delar i Asarnas blod och makt, därmed är “valet” redan gjort i oss. Livet självt här i Midgård är ämnat folkens givna och deras själv valda seder, tillika är all högre kultur exklusivt tillhörande oss vilka följer Gudarna vaket och troget i vår värld. Asatro är våra livs allomfattande självklarhet.

Vi kan även konstatera att desto närmare vi är Gudarna i vårt arv så finns däri den rättmätiga makten tilldelad. Denna rättighet är blodet i ätteled från Oden; vilket självfallet även är kriteriet för att vara en gud, en megur, eller en konung. De högre blodsbanden dessa nämnda ättlingar fått sig i gåva innehåller ett högre liv vilket måste skyddas från fienden; för allas vår skull.

För Gudarna själva, liksom för samtliga Odinister och Asatroende, är inte ”rasism” på grundval av folkslagens inre och yttre skillnader tänkbar. Att ett visst äckel kan finnas mellan olika varelser är fullt normalt då skillnaderna i de olika djuren vi har delar av är naturliga fiender. Men, är man frisk och värdig, d.v.s. beter sig ärligt och godkänt inför Gudarna och Livet så finns där normalt ingen orsak till att kränka rättvist ägande av mark och länder; vilket givetvis resulterar i konflikter. Inte heller finns någon anledning till att inte acceptera enskilda individer om dessa beter sig fullvärdigt sedligt, i vilket säreget folkslag eller delar av folk dessa än kan tänkas tillhöra. Att vi samtliga har gott fog för och verkligen bör hata och hindra fienden jämte deras kontrollerande av sina lurade; vilka därmed är gjorda till efterblivna. Att hindra de fullt medvetna parasiternas verksamheter och andra livshotande existenser, i vilket folk de än tillhör, är en självklarhet.

Denna värld tillhör Oden och detta faktum innefattar våra rätta identiteter och det verkliga livets uppbyggnad och syfte. Att den vilken har verklig ära och värdighet får det högre livet leva och därefter lever vidare i en annan värld är väl något få kan påstå att de inte klarar av att tydligt förstå?

ATT SÖKA VETANDET ÄR REDAN EN FRIHET SEGRAD
Naturligtvis har många levt med Vetandet kring Makterna, och även “den högre konsten”, i alla tider och i alla våra världsdelar. Dessa har reinkarnerats eller har varit “förstagångare” normalbegåvade eller förfördelade nog att kunna ta till sig Sanningen och ägt en egen vilja, vilket sorgligen är relativt sällsynt i den mörka tidsåldern; mellantiden, som nu fortfarande äger rum, åtminstone utanför det folkrika, och i jämförelse med det numera i tårar trälande och efterblivna Europa och USA, så lyckligt lottade Asien.

Att vi ständigt ska visa vår vördnad till varje individ vilken följer Gudarna rätt och renhjärtat enär dessa är de enda människor vilka förtjänat sig någon slags heder och existens i denna värld, är oss alla en moralisk och sedlig självklarhet. (Må så vara att ingen kan vara fullständig i sitt Vetande. Vilket med det sagt så är inte någon slags inbillning om ett “allvetande” nåbar för någon existerande varelse i Universum. Men, har man åtminstone försökt nå in till sig själv och faktiskt införskaffat Vetandet i sig så är det mer än tillräckligt. Dessutom har de Asatrogna i regel ägt ett intellekt stort nog att ärligt kunna tillkännage sina brister när de inte minns, eller är osäkra på detaljer i sin kunskap. Detta är i en bjärt ställd motsats till att som brukligt är bland slöddret; att ovetande och mycket skadligt yra om saker de inte känner till.)

KULTUR
All kultur, d.v.s. all den verksamhet mänskligheten bedriver bortom att fylla på basbehoven, är vårt maktområde att hägna och styra. Kulturen är del i vårt eget blods intelligens och är dess symboliska hjärta; här ämnat att fullt ut återupprättas och raskt gå vidare med, ty kulturen är ett val mellan liv och död.
Våra högsta materiella och “immateriella” kulturvärden är i denna värld mestadels funna i ruiner och fragment från Gudarnas och mänsklighetens gemensamma och värdefulla tider. En medveten och högre varelses producerande lämnar kvar en tydlig “stämpel” i sig, oaktat hur simpelt utförandet än kan vara. (Se bara på denna ynka artikel…) Vi vet, eller åtminstone känner de flesta med sig, att föremål och skrifter från Gudatiderna är mer levande; långt sannare, starkare och renare till sitt innehåll. Helt enkelt för att dessa ting och tankar faktiskt är det.

NÅGRA “ABC-RÄTTELSER”
Inga folkslag “dyrkar” några vattendrag, träd, stenar, djur eller platser, som om dessa vore “gudar”... Däremot vördas laddade stenar, heiliga träd, bäckar och sjöar där varelser finns eller har visat sig. Dessutom eftersöks alla upphöjda djurs egenskaper och “kraftplatserna” där möten med andar och varelser äger rum vårdas, vilket väl måste anses vara sunt för att inte tala om livsnödvändigt i det mänskliga samförståndet mellan allt det levande i vår värld och de andra världarna. Detta är någonting Viet ska vidmakthålla. Solen, övriga planeter och olika trädslags namn är mycket enkla och självklara liknelser för Gudarna; givetvis som symboler för makten och detta är inte Gudarna själva…, vilket chockerande nog fienden lyckats propagera med och därur har det tyvärr formats några verkliga fåntrattar.

Ritualer och blot är gåvor till vår gemensamma värld och en viktig livlina då detta visar vårt deltagande tillsammans med våra förfäder som är kvar här och är en del av Makten. Våra enda liv och dess framtid är beroende av att riterna är i samklang med sina funktioner; detta till vårt och Gudarnas hägn mot våra gemensamma yttre hot. Denna funktion med att bygga kraft mellan världarna kan aldrig särskiljas till att bli en uppdelning mellan en “inre” eller allas vår yttre verklighet. (Äran att i förtid upptagits till en högre värld; att ens renhet och värde önskas av Gudarna så starkt att bibehållas intakt är givetvis till en stor glädje för varje rättänkande.)

Megin är en kraft från Källan. Megin är en kraft vilken kan inhämtas efter ett förtjänat verk. Denna kraft finns inte medfödd i någon. Vår egen kraft, vilken kan uppbyggas genom kvarhållandet av energier är någonting helt annat. Vårt eget sparande av energi till kraft kan givetvis betraktas som någorlunda upphöjt när detta används rätt. Megin är dock att tillföras en annan sorts energi, vilken ger högre förmågor och därmed långt högre insikter.

LIVET EFTER DEN FÖRSTA DÖDEN
Det finns i många en rädsla, en berättigad osäkerhet, med att dö bort från kroppen. Döden är en förlust. Man förlorar något och får något mindre kvar; något man redan ägde och hade i sig vilket går vidare i livet, åtminstone för en del av oss.

Det är allmänt och välkänt hur livet efter döden fungerar. Vi har världen Asgård dit samtliga värdefulla varelser och människor från denna värld hamnar, till denna världs enda verkliga tröst, glädje och hägn. Vi kan ta med oss dubbletter av våra kläder, smycken och annat hem till de andra världarna. Det lönar sig alltid att ha ett rättmätigt ägande och vetande om vad som är till vår nytta. Vapen som svärd och intellektuellt givande eller ärbara arbeten är alltid välkomna och brukbara. All materia är “besjälad” och äger en Önd, men Önd är även en medfödd förmåga till inre vishet och klarhet vilket kan kallas för ett slags högre medvetande.

FRAMTID
Att vi just nu lever här i Midgård, vilket verkligen inte längre är någon slags idealvärld vilken duger i sin nuvarande helhet; detta ger att vi aldrig bör luras söka bland onödiga och ointelligenta filosofiska uppslag och värdelösa lägre ideal vilka direkt motverkar Viets överlevnad i Striden. Att vara “öppen” för fiendens spelade dumheter i löjliga ideologier, falska religioner och annat är ett direkt självmord. Detta självmord hotar även att dra ner din familj och dina vänner i sin tur genom dig till ett öde värre än få kan föreställa sig.

Det kan tyvärr inte föras någon verklig och vuxen diskussion kring tillståndet i denna värld bland de stackare vilka inte ens har vett nog i sig att vara Asatroende. Vi kan dock delge dessa faktumet att vår värld i mångt och mycket är grundlurad och nu är nödställd att hjälpas upp till en någorlunda sund normalitet. Att denna världs hindrade progression på alla verkligt värdefulla områden under långa tider var och är ett kallt beräknande massmord på folkslagen är bara början att inse. Det är mycket som måste förtydligas snarast möjligt om de ovetande någonsin ska kunna få leva som fullvärdiga människor.

Midgård har länge nog tvingats vara undermåligt i flera livsviktiga avseenden och är nu i ett milt sagt äcklande och osedligt tillstånd; vilket är ett klart tecken i Striden och i tiden, inför nu stundande Ragnarök.

Ägandet av denna värld är Asarnas sak att hantera genom oss. Den som lever här utan att ge sitt liv för Allfader i Striden är ett stycke dött kött. Viet har ägandet, rättigheten och makten i denna värld och ingenting, bortsett från vår död, kan ändra på detta.

Saken är nu att återfå våra egna liv, vår egen historia och leva efter det högsta.