Hur skall man kunna bädda ner sitt utbrända kärnavfall för den 100.000-åriga törnrosasömnen - utan att få problem med godnattsången.

Hur kan man skapa nya små käcka kärnvapen - utan att först fullkomligt ha förträngt Hiroshima.

Hur går det överhuvudtaget till, när man förekar Förintelsen och sedan står där med armarna i heilisk hälsning bara 70 år senare.

Hur går det till, när vi agerar som vore Klotet oändligt och dessutom möjligt att fly från, sedan allting gått åt helvete.

Hur går det till, när klokheten förträngs och vi bara litar till intelligens.

Ja, detta frågar sig en något äldre herre uti början av januari anno 20018.