Det är inte rättvist mot gammalt folk här i Bohuslän att utsikten återigen skall döljas av tätt snöfallsglopp. För hur roligt skall det bli för snöröjarkroppen efter gloppets fullbordan.
Säg.
I början av mars månad tillrågapåallt - då normalt lärkorna drillar över bara marken och krokusar buffar sig upp ur jord.
Vad har vi gjort för ont, vi äldre, egentligen.

Fast, detärklart, har man som vi valt att bo bortom vägs ände, får man stå sitt kast och sopa snö med kvast. Eller tillochmed tvingas gräva sig fram med skyffel för att nå den såkallade civilisationen.

Eller skall vi stolta se snöovädret an och hojta mot vinden attnukandesittadärisin kulturella isolering - de där andra.
Samtidigt som vi kan konstatera att vi just kommit hem från ett besök å Lasarettet med ett därstädes emottaget budskap från civilisationens företrädare:

hustrun är friskförklarad efter canceroperationen.

Champagne till alla!
Prosecco per tutti!
Leve civilisationen.

Säger Ingmar, ler aningen skälmskt och tömmer sitt glas.