Efter sitt stora fiasko kom han hem med svansen mellan benen och med en hjärna som han bar nerstoppad i en säck på ryggen.
"Hur fan skall jag klara detta?" mumlade han, rätade ut svansen, satte sig ned på en pinnstol, grävde fram hjärnan från säcken och tryckte in den i skallen igen.

"Jag måste nog ta mig ett järn efter allt detta. Det är nog tvunget. En Besque blir nog det bästa".
Han hällde upp i ett spetsglas och smuttade i sig av drycken.
"Ahhhh..."
"Det kan nu inte hjälpas att detta gör gott", tänkte han.
"Men - man kan ju inte heller leva på Besque resten av livet".