Vi stod rakt upp och ner i korridoren. Vår löjtnant brukade kontrollera våra gröna uniformer och ge order. Idag stod kompaniets major framför oss. Jag behöver en frivillig sa han och pekade på mig.

Jag stod bredvid skrivbordet i hans rum, han hade satt sig och kisade mot min obligatoriska namnbricka. Jag skickar Karlsson, sa han, till Systemet för att köpa en flaska vodka. Jag svarade att jag inte fyllt tjugo år, så jag fick inte handla sprit. Majorens kropp fälldes framåt, pannan lutade mot skrivbordsskivan, och kroppen skakade när han gråtande sa, hela världen är emot mig.

Jag lärde mig att bakom den mest hårdföra fasad kan det finnas ett mjukt innandöme, och jag söker detta mjuka, för att kunna stödja och hjälpa.