Ett horn av mörkret_en del av ljuset. k 2

Havs eller ocean kust...En grupp av människor.Vid första
anblicken verkar det som om de alla är män.Men efter en
närmare titt,flyger oavsiktligt ordet som alltid skakade
hans sinnesro...Kvinnor!

Indigofärgade klänningar framhäver hudens blekhet.Av det
suddas deras personliga uttryck i långsträckta ansikten ut.
Och bara en brinnande feber i sorgsna ögon,skiljer den
gemensamma sammanhållningen.I mitten av denna
process stack tre nyfödda huvuden ut ur en taggig kaktus.
Från mitten av kaktusen sträcktes remmarna.Deras ändar
var fästa vid kvinnornas vänstra handled.Från höger axel
syntes en kraftig automatkarbin.Tung som gatsten,
hängande från skarpa axlar mot en spinkig bröstkorg.

Vattnet är upphetsat,översvämmar med vågor den
vidsträckta stranden utan slut.Värme absorberar fukt.
Luften vibrerar av torrhet.En illusorisk syn skapas
av figurernas konturer.De svänger som en kläpp i en
gjutjärnklocka,framåt,bakåt,till vänster och höger.
Och sedan en lång stillhet.Sandstranden är ren,ren,
gyllene och lämnar inte något spår förutom spetsliknande
skum av saltvatten.

Och hela bilden närmar sig ett vitt hus.Här är de,
väldigt nära...simmar in i rummet,där hans första
nattskift ägde rum.Av förvirring flämtade den mullige
mannen.Djup suck avrundade alla gropar i hans kropp,
rullade upp till ögonen och bredde ut dem till det yttersta
så att de började likna två stekta ägg i en stekpanna.

Plötsligt bröt sig någon loss ur gruppen.Så vig!Grep
sanden med sin klo och kastade den med all kraft i hans
ögon.Heta,prickiga sandkorn brände ögonhålan.Han
skrek av smärta och började gnugga ögonen hårt med
handflatorna.När han öppnade dem igen,tycktes allt vara
på sin plats.Han låg fortfarande på en träbänk,och endast
skärmarna var likt bläckets rums mörker.

"Han kommer inte alls ihåg...när han släckte dem...
Fan det!

Förbryllad,smackade han med torra läppar och reste sig
lite.Hans frånvarande blick gled mot golvet därefter mot
dörren.Den var öppen.På den motsatta sidan av korridoren,
nära serverrumsdörren fladdrade en lysande fläck likt ånga.
Från det kom ett konstigt ljud.Under inverkan av DET,gled
han ner från träbänken och av någon anledning kröp ut ur
rummet.Övervinnande motviljan sträckte han ut sin hand
och petade med finger i den.Den fladdrade.Han lutade sig
tillbaka.Den obegripliga följde hans rörelse och fastnade
hastigt på hans hand.

I förlägenhet muttrade han,"Stopp!Som jag minns skämde
jag inte bort mig med något innan nattskiftet.Allt detta
borde vara en hallucination som förvirrar mig lite ...
Men Vilka inbillningar!!!Jag har inte ens misstänkt att de
kan vara i mig! Det är roligt...ja...väldigt skapande roligt."

Och hans blick fokuserades... ytterst...noga...
f.f tbc