tänker jag när jag kör mot Elsas boende. klockan 20.15 det är härligt se många flanörer ute. cyklar rastar sina ägare. hundar rastar sig själva medan ägaren joggar efter i droppspåret. det är svalare 19 plus ska leverera vinbär: röda och svarta jag plockat under kvällen hos en god vän. hon och jag byter tjänster. jag beskär hennes druvor
. och plockar hennes bär / hon plockar själv också men har så olidligt många buskar att hon och familjen inte kan använda allt/
jag har gjort självplock flera gånger. är ganska säker på att grannarna tror jag är en hyresgäst :).

är fullkomligt oförstående till varför alla inte tar vara på guldet.
både gott och hälsosamt. varför handla allt över disk? dessutom är det så mycket tillsatser i allt att jag inte är förundrad över vi får märkliga sjukdomar. vi är inte annat än vandrande soptunnor av allt skräp vi äter. /det gör jag också måste jag erkänna/

vem gör största vinsten = vi båda. jag lämnar till fåglarna en del men delar med mig av överflödet. Elsa blev glad och Klas hade kommit hem efter 10 timmar på sjukan.
verkade dock riktigt pigg och nyter. efter vad jag förstår har han arbetat sig till sjukdomar som minskad lungkapacitet inom hälsovådliga yrken.
har grubblat över en viktig sak. måste passa på att fråga om jag får intervjua Klas. jag vill höra hur det var att växa upp under kriget då han var med i Hitlerjugend . och nu gjorde jag det. håller tummarna han öppnar språklådan. det vore lärorikt för många att läsa. vi är alldeles för hemmablinda om hur ett krig drabbar och hur det påverkar hela samhället.

när jag lämnade båda två vid köksbordet var jag en kopp kaffe och glass rikare. vinkade adjö till Missan som låg på stenplattorna nära husväggen för att svalka sig.
katter är riktigt finurliga. i värmen hittar de alltid den svalaste platsen.