Att skingra dem var inga problem (monolog)

DET HÄNDER
Ibland med resoluta händer som lever i sin egen koreografi. Skir men destinerad handföring.

Ibland var hinnan där i vägen, grå dallrande, kultiverad.
Då det skedde, kunde distinktion snitta och dra en flik åt sidan.

Vilken resonans, här ekade allt det sagda, här glimrade allt det sedda, här låg allt tänkt i de prydliga tumlarna, de helrunda äggen, cirklarnas perfektion. Här pulserade alla känslor, emotionerna - här finns allt som varit, är och kommer, det som inte finns – Allt! finns här.

Egentligen inte tillräckligt säkrat från vittsvävande diffusiteter. Sublima intrång av destruktion genom rädslan och motståndets svaghet, förblindelsen i striden.

VÄRN
Det blev specialstyrkornas insatser att eliminera all form av frätning. Harmonisera. Kalibrera in balans där kampen och villfarelsen skapat klyftor, delat upp. Kampen som på given signal likt vid ett angrepp går som reflex i försvar och motstånd, som anspänd separatistisk utser motståndare, bildar läger, är stridbar, i ständig beredskap, i hävdelse, uppfyllda av krigets hierarkiska list av illusorisk ondska. Dresserad rädsla kamouflerad i mod. Medaljerade dråp. Den oresonliga rädslan för förlust och mörker.

RÄDSLORNA
Rädsla för det okända, allra mest det som kallas döden. Denna imputerade skräck som har bjudits ända in i egna kroppen. När det osedda organet skriker om hjälp att bli sedd, då skyndar kampen till utan att lyssna eller se sig om med sin gamla unkna trasa med kloroform och dämpar skriet, tystnar livet som ville göra sig gällande.

PÅ RECEPT
Kamp, jordefolkets recept på undergång:
Denna häxbrygd av okunskap, denna eldfängda drake som bär eoners uppdämde vrede som dansat i hämnden och oförrätternas sken berusad av häxbrygden bittraste örter. Denna reptilernas eviga karmadans med varannan vreden och hatet kontra varannan hämnden och döden, idag välartikulerad och paketerad i rosa band. Kampen är Mammons lojaleste lakej.
Draken kamp har alltid ett lyssnande öra till missnöje. Beredvillighet och i ständig jour. Alltid redo att hugga och belysa … faran.

SUBLIMA BUDSKAP
Det finns alltid nya sätt att uppvigla striden. Sublima budskap nedärvda i vokabulären: ”Var rädd om Dig” idiotins paraders paradfras som reflexmässigt men välvilligt uttalas, då empatin är som mest välkommen i ett hungrande ansatt hjärta, där andetagen är som ett unket återbruk i luften hos en isoleringscell. I detta utsatta kommer fraserna likt drillade soldater med sina trojanska hästar in i medvetanden, för de flesta obemärkta. Gifter sig, flätas in, integreras.

TOXIN
I alla läger, hos akademiker, beteendevetare, religiösa, reklamvärlden, finans och hälsa och i alltets epitetet, karaktärer och roller, i sociala kompetenser som i avskilda naturlandskap där enstaka bor, huserar dessa toxinerade fraser som inympade för att försvaga och eliminera vår sort.
SUBLIMT, eller kanske övertydligt, vem komponerade fanfarerna till TV:s nyhetssändningar, som alla larm går på för att påkalla alla rädslors uppmärksamhet? Är musik en akt av slump. Dirigenterna verkar de utanför konsertlokalerna. Begår musiker hor?

NEDRUSTA ELLER AVECKLA?
Vår art har blivit ett självförintande system. Inte till sin natur given men systematiskt skapad genom olika dogmer av maktens svartaste blommor, vars mörker inte siktar på att lyfta ljuset, utan ett mörker för att just ”mörka”, dölja, osynliggöra, förneka, omkullkasta självaste livet.
Juridik. Politik. Kalabalik. Vetenskap till ”bästa pris”.
Läkarkårer drillade i läran om DNA:s register och symtomlindring före analys och orsakssammanhang. Där pengarna finns dansar medicinen. Kemi är kampens manifest.

DOMEDAGEN ÄR NU
Sjuk dom. Axla den! Bär den som ett epitet, med värdighet kan Du uthärda smärtan med lindrade symptom. Duktiga kämpen. Ryggdunkeriets måltavla. Med värdighet kan individen definiera en identitet kring det sjuka, alliera sig med andra individer och dela missnöjets syrliga bröd och doppa i bitterhetens hetaste dryck. Fika. Samlas kring det sjuka med bedövade smärtor. Tilltvingade sinnen vars ohälsa täpps till med de ökända gamla trasorna. Här samlas och grupperas de med det tystnade skriket i cellerna och odlar på missnöjet. Ohälsans byggbank. Gemenskap, just gement bortom klokhet och snällt sällskap där snällskapandet tar vid. Skapandet för allas ve och väl. Umgänge i sällt sällskap var finns det utanför hjärtats följare?

PRÄGLINGAR & KULTURELLA ARV
Uppfinningsrikedom, civilisationens innovationer, rymdfärder, IT och gener, trots all informatik, mental aktivitet; få har synat rädslans kommandon och glorifieringen av kampen, för överlevnad i motstånd har blivit en legitimerad reflex. Indoktrinerade som kamikaze-piloter som glatt utplånar sig själva och sin nästa för en högre mening i en suveränitet: kejsarens.
”Var rädd om Dig” och ”kämpa på!” av intet ont anande vänligt sinnade omtänksam syster eller bror som bara vill väl. Andra uppmanar till kamp jämte uthållighet. Inga kejsare behövs i väst.

ORDENS MAKT
Förslagenhet.
Listen är stor att muta in revir, dela in folk efter syssla och färg, bakom skarpa gränser om resurser för överlevnad, och sedan backa. Låta tryggheten och vana ta vid. Ge lite tid för rutiner och seder att ta vid, befästas med upprepandets ritual med ändlösa traditioner där rituell dans ingår men skickligt kamouflerad som harmlös lek. Sånger som enar. Lokala visor. Nationers sång. Enande. Stärkande. Befästande. Utmärkande. Identitetsskapande. Trygghets stigande massa.
Låta folket bli ett i liten homogen grupp. Övertygande om var och ens suveränitet.

KAOS
Väl gjort, väl grundat, så när ingen anar från ingenstans och ingenting: en pinne, en käpp som rör om i denna välorganiserade myrstack. En lätt vridning är allt som krävs.
Gångar rasar. Individer tas på sängen. Tak rasar in. Skåror i tryggheten. Väggar rämnar. Kaos på stigarna. Rummet ett stort svart håls skriande frågetecken. Individer krossas. Hotet. Hotet utifrån. Kaos är bildat. Kriget är ett faktum. Rusta. Kriget men mot vem? Egentligen? Vem håller i käppen?

VEM ÄR FIENDEN?
Affektiös förvirring oftast under epitetet: krigstrategi. Kidnappade intellekt på entreprenad som religiösa franchiseföretag med konceptuella lösningar för alla marknadsföringsstrategier och målgrupper. Hjärntvätt är icke ordet, benämningen är hjärntoxin. Ett nöjesfält av artificiell lycka som under hot med ett handklapp förvandlas till en stridsarena, där småpojkar tidigt drillats in genom hävdelse och tävlan i sport, med berusandets belöning om att vinna. Överträffade sig själv för ära och uppskattning. Kamp för berömmelse och bekräftelse. Resultat för att mätta ett hungrande ego.
Konkurrens mot de sina - för att en stund själv i ljuset få skina. Tävla mot. Som ett jag här - och ett Du där. Kriget i silkespapper och fint presenterat i Fåfängans krusade snaror. Vems paket. Vem har varit snällaste snälla? Vem förtjänar belöningen? Vem har presterat bäst? Vem har presterat tillräckligt? Snällt skägg frågar uppförande efter snälla barn. Snälla barn blir sedda.
De andra då? De som sparkar, skriker och säger ifrån? De som med dårars envishet hävdar:
”Kan själv!”
Hur med dem? Hur forma dem? Göra dessa anpassningsbara?
Kamp! Disciplin. Motivera.
Övertygande argumentation.
Tvång går också bra i en demokrati.
Massan har röstat så.
Drillats att rösta.

PEDAGOGISKT
Förstås inte egna bästa, så gör allmakten det. Alla lär sig efter hand, det kallas pedagogik.
Oliktänkare ska sättas i bruk där de gör mest nytta och minst skada i evidensens tyranneri. Tivoli illusion med snaps och avec, eller brännvins beska rakt av ur flaskan, för se ibland behövs inga krusiduller.

DÖ FÖR FAN!
Rädslan och vreden tar vid. Rädslan för de andra, rädsla för utanförskap, alienation.. Rädslan för det annorlunda självet. Överallt signaleras systemfel och kroppen värker, mediciner hostar uppfodrande: Kapitulera. Ge upp! Medicinerna tar hand om kampen så Du kan låtsas leva.
Är Du fortfarande frisk, räcker det med snygga skygglappar i senaste trend designad av en modeikon i New York, bögen som gav fåfängan flärdfulla vingar ända till oss i Norden. Ljuset i norr så skymt av rädslans fanor och fabulösa trendiga modenycker. Långa ansikten, oseende ögon genomskinliga blickar. Vi går som levande fågelskrämmor med lånade kostymer och viftar frenetiskt bort allt liv. Föregångare, allt för kampen. ”Lite till, bara lite till, kan vi kämpa.” Garderobs-skeletten, gastarna på vinden, husmössen, förmödrar och förfäder alla kan Unisont äntligen tillåtas ena sig i den ultimata striden ...

BUSHIDO
Som allmaktens röst manar:
- Varför inte dö än gång till. Och med stil? Med äran i höjden. Ett kollektivt harakiri. Låt oss göra upp med allt och alla! Tanto, fatta svärdet. Tanto! Gör det gracilt. Med stil. Duktig soldat. Heroiska krigare. (stackars sate)

- Behåll ansiktet på. Prestige och ära!

- Finns liv efter detta, kan vi ju kämpa där med. Sen. Kämpa för fan!
- Kämpa!

TRANSFORMATION
Kapitulationsalternativet: att odla på mer mod och bejakanden, modet att låta livet omsluta liv med sitt liv.
Tillåta initiativet. Se förädlingar mitt bland oss. Gas. Transformation. Ur dimman upp i ljusets skönhet skimrar ett vi: Ett Du, ett jag - i nuets enda reella möjligheternas väg. Dynamik. Förändring.

TILLIT
Klamrandets desperata händer slutar krampa. Handflator öppnas upp, handslagen byter namn till handklapp. Handhälsning är givande och utbyte av energi ej längre en maktdemonstration. Handen är så helig att all beröring är i lag stadgad som frivillig. All beröring av fri vilja är elementärt för att grunda tillit som är en överlevande civilisations förutsättning till beständiga sanna värden. Där lek är lek och närhet äkta och allvaret respekten till allt liv och dess symbios – en värnad symbios i okränkbarhet.
Där guld är naturens stjärnglitter för tröst och inte kapital för hävdelse.

RYMD
Annars är blått, just blått, och det medvetandet vet vi, i här förvissas vi vad sann betraktelse är med andra ögon än de ... de som inte bara fånstirrar, de som inte bara noterar innan trampolinhopp i analysens djupa, inga synvillors gapstora ögon, ingen hägring, inga projektioner, inte längtans luftslotts trånande blick, inte det fåniga värderande tittandet och allt som upplöses av intet, utan ögon som ser. Verkligen ser.
Klarsynen.

BITTER FRÄTER
Att skingra dem, bittra från liv - är en akt av heder.
Det är frätningen, syran vi alla vill undvika. Den ödesdigra som i okontrollerat flöde fräter hål i etern, hål större än ozon. Det handlar dock om att balansera, likt den som ”jumpar” och hoppar från isflak till isflak över isat vatten. Kritiskt. Riskabelt. Överlevnad.
Syran har hett namn.
Och det svenska ordet är: bitterhet.
Ger vi INTE den säkerhetsklassade bitterheten märkt med gult varningsflagg, ens möjlighet att spridas i sfären, så är det inget problem alls. Prevention. Medvetenhet. Värn.

KONSEKVENS
Vi lägger inga värderingar i detta, vi hyser inga rädslor, har ingen längtan, ingen moral, även om vi ses som ett med etiken då livet är en självklar process, dock vi bara konstaterar sakernas tillstånd.
Konsekvensmedvetet. Erfaret. Bortom.

NÄRVARO
En sak gläder oss. Att tjäna. Att tända rymdens alla stjärnor i ögon som ser in i längtans tårfyllda. Vi har räknat varenda tår, varje tår är så varligt ombäddad i sin egen hymns vagga. Vi har lyssnat på varje tanke förseglat den med ro. Allt som är sagt finns i oss, som vågorna, och vi väntar bara på att de liksom Du ska kalla på oss. Ibland rullar de in på stranden med vrakgods och överlevda förlista.
Det händer, men inte ofta, att vi låta göra insatser på eget initiativ, oannonserade ingripanden, undantagen -  men i regel väntar vi på en tydlig förfrågan. Vi är. Beredvilliga. Den fria viljan är livets centrum, den får vi inte jonglera med. Det tillhör manipulations domän, att ingripa för att det går. Undantagslöst demonstrativt krävandes sitt erkännande, en akt ofta målad i falska kulörer av ödmjukhet. Förväxlande likt välvilja. Frågan med relevans bör ställas: - har glädjen motiv? … men frågan är Skir, den ställs inte i svultna sinnen.

RESIGNERAD DUGER
Blind hunger klamrar, desperationen tar svultet det som erbjuds, duglig, tjänlig - en eftergift en kompromiss för att överleva, andas med hjälp av andras prismärkta syre. Förnekelsens vara ersätter tomheten. Låtsasvänner duger. Många resignerat duger på, i jämförelsens stock är duga det minst dåliga, en uddlös kompromiss och förfinad resignation, en av hobbypsykologers upphaussad godtagbar norm i överjagens stränga barometer.
”Så som i himmelen så ock på jorden”
Shut Up, that crap! Bullshit!

LYSANDE
En stjärna duger inte. En stjärna skiner!
… frågar förresten inte rymden om lov, eller jämför sig med andra stjärnor, den bara skiner utan orsak, och varför inte? … alla är ändå unika i sitt sken …

TVIVEL
Lånad lycka, där vi far fram i luftballonger som kippar efter luft.
När vi borstar tänderna och ser en obekant i spegeln.
När barnen skriker, vill sova ut, leka inomhus men slängs in på förvaring i smittohärdarnas akustiska bunker, i sorl där hörselgångar fylls med ludd ... och lekglada ben lär sig marschera.
Där kön är en karaktär vars attribut igår, är maskerad idag, vad idag är - morgondagens leende.
Tacksamheten blir här ett slaveri där skulden dansar i kapp med räknade dagar.
När löftena vi gav oss själva som barn får ge vika för ”verklighetens” korsett ströp all lufttillförsel.
När kärleken blev ett girigt jagande att fylla svärtans tomma hål med andras ljus - istället för en akt av ömsesidig generositet i delade upplevelser, där två ljus brinner klarare än ett.

När vi är som ensammast tillsammans.

Givandet som söker bekräftelse i villkorens lismande slaveri. Tvivlets grogrund.
Då tvivlar vi.
Musik på högst volym så hörs inte tvivlet.
Ännu en själ i exil.
Och Gud nåde när någon ställer den enkla frågan:
- Hur mår Du?
Och allt liksom sätt på sin spets.
I toner av ett självsäkert litet jag hörs mången gråt.
Många viskar som ett nyfött förlåt.
Inte alltid så övertygande, men artigt för all del …

KAMPENS MOTIVATORER
Kalla händers verk. Knutna nävar i kamp, provocerande motstånd i kortfristiga segerrus; dessa omedelbara illusioner av belöning, maktberusning … och här väcks glädjen i destruktion, själva kampviljan, här är upptakten till alla krig, där varje sidas kant obevekligt belysas i hävdelsens sturska blindhet.
Hormoner. Adrenalin, mäktiga lekkamrater. Kombattanter i liv som kanske inte borde lekas bort?

BEDÖVNING
*Bedövningen* Bedövade, sinnesförsvagade avstängda insikten för sammanhanget av helande närvaro och eller behövliga distansens vila. Alla svar fanns bortom förnuft, logik och analys och intellektets krassa distinktioner som vilar på satt värdegrund enkom att tjäna maktens elit … och kanske dumhetens enfald.
Allt var givet. Svaret på frågorna som inte behövdes ställas.
Havet vilade i ebb och rusade i flod. Eller tvärtom, men rörde sig. Solen och jorden förklarade natt och dag. Säsongerna. Konsekvenserna, men likväl …
Sagorna, myterna, symbolerna i antydningar vissa rentav skarpa som om sanningens svärd svingats genom illusionerna, symboliskt hållen av Mikael en modern änglaikon titulerad ärkeängel, och av andra gestalter viskandes sublima små budskap, antydningar – vi upprepar oss ur olika munnar - men alltjämt, trots allt, ändå faktum:
villfarelser, irrläror, distraktioner ledde bort ... från kärnan.

GLÄDJE
Vi gör det med glädje, den sanna glädjen, givandets glädje, den som tänder alla ljus. Vi gör det så gärna.
Vi finns här, mitt bland eder. Ni har stundom känt vår närvaro. Ni kan erkänna oss. Ni kan förneka oss, men vi gör det oavhängigt. Finns. Vi gör det så gärna, vårt syfte är att bereda er.
Vi gör det med milda leenden och så tonande gärna:
Skingrar molnen för er. Ger er det blå.

TILLÅTA
När ni tillåter. Om ni ber oss. Beredda.
Vi kan prata om kärleken tills oändligheten springer till nästa hörn, men sångerna finns redan, så vi låter er ljuda, kärleken är fri, ingen demonstration. Här böjer vi oss för er inneboende storhet. Ni har det alla i er.
BESLUTA
Vill ni veta? Vill ni se? Vill ni se solen tala genom en spegelblank sjö långt bortom industri och panik?
Vill ni andas ren luft?

- Vill Du?

Vi gör det så gärna ... öppnar luftvägarna … och släpper in strimmor av ljus
som vet att rikta sig hem genom de trånga passagerna genom ödespunkterna in till
hjärtan med flämtande ljus, hjärtat där tvekan nästan ödelagt ... fontanellens sanna ~

vi gör det så gärna, skingrar dem och låter … god ton …
tillitens
lysa upp.

Be oss!

©

DominiQue NVC Costa
Foto från Hälsingland ~ ett ljus i norr