Lite mer om den där "guldvågen".

När jag, för drygt ett år sedan
blev medlem i Poeter.se, såg jag verkligen
framemot att få konstruktiv kritik på mina
texter.

Så har det inte blivit.

I början var jag besviken på det, men glädjen över att ha hittat en plats att skriva på var större, så jag
skriver på.
Lite har jag kanske utvecklat mitt skrivande, men
jag tror fortfarande på att man lär sig, både av
att få och av att ge konstruktiv kritik.
Är alla andra, som skriver här färdiga poeter?

Eller är det den där "guldvågen" som spökar?
Vi är så rädda att såra att vi bara stryker medhårs.

Nu är det ju absolut inte meningen att vi ska kommentera andras texter föraktfullt, eller att vi ska komma med orimliga förslag på förbättringar.

Men lite vänliga, intresserade iakttagelser av andras dikter, tror jag är mycket värdefullt.

Det är ju inte människan/poeten som kritiseras

det är TEXTEN.

Vänlig hälsningar
Lena/Cikoria