Jag är EN person.
Säg DU till mig.
Inte NI.
NI om jag är i sällskap om två eller flera.

Jag är uppvuxen i en tid då
man inte fick säga DU till
äldre människor
och inte till fina människor,
för då blev de fina människorna
och de äldre människorna arga.

Så kom DU-reformen,
det var underbart,
nu fick man säga DU
till alla utom till kungen
för han var fortfarande för
fin och märkvärdig för det ordet.

Nåja, kungen skulle jag troligen slippa träffa.

Så gick åren, jag sa du till alla, alla sa du tillbaka
allt var frid och fröjd.

Tills en dag, jag var nog fyrtio,
då i PIZZERIAN i min egen by, blev jag "niad".
Jag blev sur.
Hon sa NI till mig av respekt för min höga ålder, fick jag höra.

Jag blir lika sur varenda gång någon säger NI till mig än idag.
Det är inte av respekt jag blir niad, det är för att visa avstånd, enligt mig.

Men jag inser att jag inte har rätt att bli sur.
De som envisas med att säga NI, är troligen uppvuxna i en annan tid och kanske till och med i ett annat land och med en annan kultur.

Det är kanske dags för en ny DU-reform.