Här sitter jag och och minns...

...sommarens sista ros som jag brukade
få på min födelsedag i november.

Ska sanningen fram blev jag inte
så värst glad över den halvt vissnade
rosen.

Farfar kom med den, jag tror att han
var stolt.

Han hade en stor trädgård, som han skötte själv.

Kanske hade han sparat den där rosen
för att kunna ge den till mig.

Jag tackade artigt för den
och letade upp en vas för att sätta den i.

Jag borde varit mera tacksam.

Borde.

Det är mycket som omvärderas genom livet.

Rosen är bara en liten pusselbit.