Ett barn förmår se det de vuxna förtränger. Ett barn pekar och säger:
"Men han är naken, ju. Kejsaren! Märker ni inte det!"
"Man ser ju snoppen på honom!"
"Tyst med dig, unge! Var inte oförskämd!"

Och Kejsaren sveper in sig i sin inbillnings dräkt och skrider till vuxenjubel med sitt följe bort mot sitt slott. Som om ingenting hänt.

Med oförstörda ögon och utan att vara insyltade med sådana maffior, som blir rika på att värma upp jorden och på att utarma den, kan kloka och starka barn våga säga sanningen.
"Nu är det nog! Det får vara slut med ert skygglappsbeteende. Jorden tillhör oss, barnen. Sätt städrockar på era nakna vuxna kroppar och röj upp efter er. Det är vi som ärver den framtid ni struntar i".

Och Greta betraktar oss utifrån sin egen självklarhet, sin orubblighet.
Småler.
Sen sätter hon sig på tåget och åker ner till skrytgrabbarnas möte i Davos.
"Där skall jag tala till er".