Lovisa
när din mor dog var du tjugotre och i din fulla blomma
men då
fick du ta hand om din pappa
ställa om i lagår'n

När din pappa dog, Lorn själv, fick du hushålla för dina bröder Lorentzon
ställa om i lagår'n

När
du själv långt senare segnade ner på din egen trappa och dog
fanns ingen längre kvar som kunde ta hand om dina åldriga bröder

En egen karl kunde du aldrig få, du Lovis, såsom du blev kallad
men bröderna dina hade aldrig klarat sig så länge utan dig.
En hjältinna var du.

Ofta är du i mina tankar här, du Lovis, när jag vandrar på dina marker, de som nu sedan länge är mina
och lika gammal är jag just nu, såsom du var, när du dog på min trappa.

Du Lovis.