Ett horn av mörkret_en del av ljuset.k.16

Ansiktslösa förnimmelser,sipprade ut som vatten
ur ett såll."Försvaga dig inte.Barnasinne är redan
bakom.Koppla av.Andas jämnt.Nu är du en ej
utmärkande droppe av oceanen ..."

Av denna slutsats brast hon i överspända skratt.
Genom det vrålade hon med hänförelse,
"SPIIIIIIIIIIIIN BABY,SPIIIIIIIIIIIIN!"

Och märkte inte hur strömmen förde ut henne i
närheten av vågdiket.Framför det hinder,som ett
gytter av fortplantande lax,syntes sprattlande
kroppar och utom sig skrek de för full hals.

Var kommer denna massa ifrån?!
Den gör mig galeeeeeeeen.....
Vilken trängsel!
Total villervalla!

Krypande över varandra,ifrågasatte deras plastiska
ögon,"Äh bundis!Är du inte överflödig här!?"

Ta bort trängseln!
Sopa den till helvetet!
Annars går vi till botten en efter en ...Hahaha...
Någon vågade håna!
Usch du,din uppblåsta djävul,kom fram!
Yeah!I sådant fall finns det inga hjältar...
Först i ett moln,nu i vattnet...utan stöd för benen
klarar vi oss inte.
Slå på luckan!
Hm...nå den först ...

Presis som på fältet,vattenmeloner,gulameloner
och pumpor efter häftiga regn,dök bakhuvuderna
upp med roterande blänk från alla håll.När blicken
kolliderade med deras ansiktsuttryck,klämde den
omättliga skräcken hennes hjärta.

"Ovanlig vy av typer...Spring!Springa...men vart!?"
Av hopplöshet trummade hennes händer på vattenytan.

Vem trummar du på!?,vrålade oväntat ett kalt huvud ur
vattnet.
Min rygg är som en stock för henne!
Utter!Se noga var du sprattlar!
Vart trampar du med dina klövade pedaler!,vrålade någon
bakom.

Hon ville invända,men ett klick,just ett klick,liknande
en blint flygande insekt,slog henne i pannan och otroligt
buzz svepte mot tinningarna.

*ETT HEMLIGT BYTE HAR INTRÄFFAT
INOM HENNE.*

Huvudets volym minskade och sjönk in i ögonen.
Kroppen blev så viktlös att den lyftes upp av vindbyar
som bildades av virvlande vatten.

Av en sådan blåst,blev alla förbluffade,men när de
insåg det,började de studsa liksom fotbollar och
försökte ta tag i hennes ben.Men mest av allt,
häpnades hon själv över avståndet mellan känsla
och syn.Hon såg sig själv klart i sitt vanliga utseende,
men undermedvetet uppfattade hon sig som en
svävande insekt.

Och plötsligt ett oerhört-spökliknande dis-likt
en MÅNSTEN,sjönk på ett ögonblick ner mot de ylande
kropparna i vattnet.Och liksom av en chockvåg föll de
alla lydigt i sömnambulism.*

f.f pr.cl tbc