I grannhuset bodde Allan som modigt åt daggmask. Jag smakade aldrig. Han var min bästa vän och vi hade en del hyss för oss. På samma gata bodde tant Majlis, min dagmamma. Hon brukade vädra garderober. Då hängdes alla kläder ut i friska luften. Jag och Allan tänkte att min mamma kunde behöva hjälp med det. Ett källarfönster lirkades upp så Allan kunde klättra in och öppna ytterdörren åt mig. Här skulle vädras. När mamma senare kom hem prydde galgar med kläder våra fruktträd. Hon måste ha blivit glad.
Till huset hörde en stor trädgård med odlingar och träd som pappa brukade beskära. Det såg lätt ut. En dag tyckte jag och Allan att det var dags, så vi tog varsin sekatör och satte igång. När pappa kom hem låg grenar och en grantopp på gräsmattan. Jag tror pappa blev väldigt nöjd. Men granen, den blev aldrig mer sig lik.