Att rättvisa har skipats fyller säkerligen de flesta med en känsla av välbehag och att världen kanske inte är så ond när allt kommer kring. Men i nästa andetag minns jag vad en centralt placerad metodare sa en gång för länge sedan. "Det är ett uppevelsefenomen" med dessa ord lyckades han effektivt döda en kanske förvirrad diskussion. Effektiv var det förvisso och det var först flera år senare jag började att på allvar fråga mig vad var det EGENTLIGEN han menade? Och är inte allt upplevelsefenomen? Allt som vi som människor kommunicerar måste ha upplevts någon av en människa. På ett sätt är vi människor andra medmänniskors medfångar dömda till att, om vi så vill, försöka förstå andra eller också att mer eller mindre missförstå andra. Men så är människan konstruerad att en fullständig förståelse ligger utanför möjligheternas gräns. Detta blir som allra mest tydligast när psykologer skall försöka sig på att förstå andra. De använder metoder hämtade från solida vetenskaper som exempelvis matematik och statistik. Men det där lilla extra kommer de inte fram till hur de än försöker. Här anser jag att toltekerna har kom fram till det bästa förslaget till hur man skall förhålla sig. Andra meningen lyder nämligen i uppmaningen "Don not take anything personally" En vällovlig uppmaning men ack så svår att leva efter eller (implementera om man skall snobba till det lite.