Ja det var något ödsligt där i regnet
och något i de tårarna som föll 
de mörka molnen där på himlen 
kom när min hand i din jag höll

För vi satt där tysta på verandan 
efter att vi hade pratat ut om livet 
det var då som något plötsligt brast
så ta aldrig någonting för givet

Det kom något märkligt i din blick 
den blev likt en spegelbild i glas 
då när inte bara vinet bar på ruset 
och när våra känslor gick i kras

De ord du lämnat på servetten 
det var om smärtorna du skrev 
ja för du led där i det tysta 
och det blev ditt avskedsbrev

Det stod en skuggfigur på gatan 
och han sjöng vår kärlekssång 
när det sista tåget nu lämnade 
vår ungdomstids perrong

Mot en framtid där i fjärran 
vid horisontens bortre ljus 
men nej vi visste inte bättre
för vi alla levde i ett rus

Det blev ett avsked där i natten 
just då när ingen av oss log 
det var en tid av våra liv 
som helt plötsligt bara dog

Så du och jag vi gick åt varsitt håll
jag gick mot söder du mot norr
och att vi sedan aldrig mera sågs
det spelar inte längre någon roll 

För alla minnen har nu falnat 
om vem av oss som hade fel 
så nu man hittar själv de svar 
som på nåt sätt gör historien hel

Det stod en skuggfigur på gatan 
och han sjöng vår kärlekssång 
när det sista tåget hade lämnat 
vår ungdomstids perrong

Copyright © AndLou