#SVIKTANDE_DIALOG

- Med siktet inställt på framtiden, förlorar Du närvaron i Nuet… bla … bla bla

Pompöst stod föreläsaren och mässade och Frank som var stjärnsäljare inom teknik tyckte det var rena rappakaljan. han hade aldrig tagit sig dit han var utan genomtänkta strategier, delmål och resultatinriktning. Mål!

- Närvaro, i varje andetag, och en känsla av flow kan infinna sig, fortsatte han, tuppen uppe på auditoriet entusiastiskt framför bildspelen med vackra naturbilder.
- En känsla då vi inte känner av tid och rum.

Frank vred på sig i fåtöljen, som han inte ens ville sitta i. Han var indirekt hittvingad. Företaget hade en inspirationsdag och det hörde till att visa framåtanda och entusiasm, att alltid vara säljande, så även nu. Han funderade på hur han skulle lägga in en protest. Visa dem andra vad driv är ... Visa ledarskap.

- Många känner i dagens pressade samhälle att de måste demonstrera något, visa upp en yta för att bli erkända, omtyckta och upptagna i gemenskapen. Prestige. Men! Det är att tappa sitt inre att låta andra definiera en utefter sina prestationer…

”Nä Nu!” högpresterande Frank inom sig och knöt näven gömd under ett informationsblad han hade fått mer än nog. Han höll på att explodera … ”Djävla flum!”

- Inre värdighet. Att stå fast och självständig …
En bild på en glad hund, en Golden retriever med en pinne i munnen flimrade förbi på filmduken bakom mannen med mundiarré. Frank fick upp en minnesbild barndomen från ängarna där han springer med Roxie – hur de totalt var ett i det vilda, han kunde t.o.m. känna gröna söta gräsdoften, när de rullade runt i gräset och färgade knäna. Roxies glada gläfsande … Ett ögonblick av förlustkontroll och han hade svävat iväg. Han ”väcktes” av att Stephen puffade på honom med armbågen:
= Hänger Du med ut och fikar?

Frank spratt till, väl medveten om att han måste ha missat ett par meningar av föreläsaren. Det var inte ofta att helskärpte Frank, som var att syna detaljer, försvann så i ouppmärksamhet. Han var uppriktigt förvånad. Förbryllad. Egentligen mest taggad i att fortsätta planera sin kommande kampanj. Detta event var inte vad han hade önskat. Tid är pengar!
- Såklart svarade han, med ett solvargsleende, och var snabbt upp på benen.

De båda männen makade sig ur de stoppade fåtöljerna och reste sig mot sidogångarna. Det såg ut som karavaner på var sida av salongsraderna, det var ju fullsatt i den hyrda teatern. Folk sorlade ivrigt. De var många på väg ut i foajén. Kaffedoften hade smugit sig in i salen och Frank kände suget. Frank tittade menade på Stephen, han visste ju inte riktigt var han var i allt detta … och frågade lite menade:
- Det är väldigt mycket fokus på Nuet i föredraget…
- Ja, eller hur, svarar Stephen.

Vad svarar man på det, undrade Frank förbryllat, han ville ju inte vara först med att protestera.
Stephen såg lugn och harmonisk ut. Som alltid, cool och oberörd av allt yttre.
- Nästa talare skulle ta upp det med Uppföljning, det är många ämnen som spretar idag, försökte Frank.
- Ja, de har verkligen hittat en skön blandning, med olika infallsvinklar, svarar Stephen entusiastiskt.
- Eller hur? hör Frank sig själv säga - och förbannar sig själv, han brukar inte tala i klyschor – men nu var han inte på hemmaplan. ”Att lära med själen” hette det avsnittet som föreläsaren från Regnbågsmakeriet just levererat. Frank som inte ens trodde på något så abstrakt som kallades själ.
- Uppföljning, är verkligen viktigt och lite underskattat, fortsatte Frank, det är ju här en kan fånga upp Kundens upplevelse, och eventuellt fånga upp missnöje så vi kan korrigera saker, connecta, bounda. Vi ska ju få kunden att känna att vi ”hjälper”. Skapa relationer. Nöjda kunder ger mera i plånboken, säger Frank och blinkar menande.

- Uppföljningen, har många fördelar, fyllde Stephen i. - Men NU är det djävligt gott med kaffe!

Just som de var framme vid ett av borden, där kaffetermosar stod placerade vid de framdukade vita kopparna på, som det stod någon svart text på. Dignande fruktfat i lockande färger var utplacerade här och var, och det doftade kardemumma från de ljumna äppelkakorna. Frank lyfte en mugg för att hälla i kaffet och möttes av texten: ”NJUT”. Han log inom sig, precis som om han behövde uppmanas till det: Han? Frank stjärnsäljaren, med båt, sportbil, fashionabel villa i Örgryte och sommarvåning i Nice, och kvinnor som väntade överallt. Skulle en mugg påminna HONOM att njuta. Han tyckte allt började bli bisarrt.
- Ja, svarade han. och förlorade sig i kaffeångorna. Han längtade efter Sophia, han kände hur blodet rusade, och sippade på kaffet… - Mmm…
I bakgrunden hörde han Stephens röst och vaknade till …
- … … och då brukar vi stämma av tillsammans.
Oj, ännu en gång, han hade inte varit uppmärksam, vad var det nu? ”Uppföljning” Stephen talade säkert om uppföljning...?
- Brukar Du få till merförsäljningen då?
Stephen såg ut som ett frågetecken. Frank hade inte råd att visa en blotta:
- Det är sånt sorl här, så det är nästan svårt att höra sina egna tankar.
Stephens såg lättad ut:
- Ja, det ska bli skönt att gå in och sätta sig igen, men som sagt, inför semestern här så brukar vi prata ihop oss. Blir det Nice för er i år?
Visst det var redan maj och snart semestertider. Frugan ville säkert iväg, hur skulle han få ”egentid”? tänkte han medan det bultade i könet.
- Ja, vi får se, det blir nog till att segla först och främst, svarade Frank ouppmärksamt.
Stephen skakade inombords på huvudet och tänkte att det där med att Frank skulle avancera till chefsposten var nog kört. Han var ju inte med längre. Frånvarande. Han hade själv inte bråttom och trivdes med det han var.
Frank rätar på ryggen, sträcker på sig och ler inövat, och tar resolut en storväxt man i hand, ser honom bestämt i ögonen och med ett bestämt grepp med båda sina händer över mannens love klämmer han till som en kanadensisk skogshuggare och säger högröstat:
- Tjena, så ni är här också!
- Hej, vem är ni? svarar mannen förbryllat, med stora ögon, och rycker åt sig handen, som om han hade bränt sig, och gnider chockat om den stackars klämskadade näven.

Det svartnar … Frank … hade nog förväxlat…?? … Chefsrollen… Sophia… Frun… Båten ... Kontraktet med Philips … Roxie … Lena ... Aktierna … Havet ..
Frank tar sig för hjärtat, sväljer som en fisk efter luft och faller ner mitt i folkvimlet…
SVART…
Ridå…

___
Victoria © DominiQue NVC Costa