Jag är generation -49 och blivit slyngel mellan p-pillret och hiv. Jag minns den första gång jag självmant deltog i en demonstration vilken var under parollen att befria sexualiteten (eller något liknande) jag minns att jag spontant anslöt mig till en demonstration på bron mellan Södermalm och Gamla stan Det var en sådan lämplig storlek på skaran att det bara föll sig naturligt att haka på. Efter en stund mötte vi Carl Jularbo som kom där i en alldeles för stor bil, kanske av märket Cadillac. och han nickade lite allmänt stöttande som jag föreställer att en idol gör när han oförhappandes stöter på en eventuell skara beundrare det gäller att inte i onödan stöta sig med populasen eller?
Mycket verkar ha ändrats sedan dess. Aldrig trodde jag att jag skulle få se gående tält här på Stockholms gator.
Men när jag funderade på -till vad jag skulle döpa generationen efter mig dök ordet sipp upp som genom en gudomlig inspiration i mitt sinne. Och ordet stod för min inre syn. Sipp jag var tvungen konsultera min SAOL för att se om det fortfarande var aktuellt och det var det och där står" adj tillgjort fin bigott". och som lök på laxen verkar det som om ungdomen slutat dansa den skall i stället gå på date.
Det verkar inte särskilt roligt vill jag säga. och när jag får en tillsägelse av en 80-talist skall jag svara "Ja visst lilla mamsingen"-Ty att fastna i en ja-nej eller jag vill inte. Tycker jag inte känns särskilt skoj