Berget

De ser mig inte människorna
De bestiger mig
Sökande efter äventyret
En blick mot horisonten
Jag var här innan dem
Då isarna passerade
Då den första människan sökte sig fram
Smält ur jordens inre
Viskande med vindarna
Längtansfullt klagande mot havet
Som övergett mig
Så är jag nu ett landmärke
En höjd bland husen som sträcker sig mot skyn
Där dimman söker sig in över dalen
Där månen hälsar
Jag bär er
Och låter er gå säkert upp
Se mig
Och glöm mig inte
Så många stigar över mitt krön
Så många har passerat
Så somnar jag om
Tills någon väcker mig en dag