I utkanten av en liten stad i Roslagen sträcker sig en stig genom skogen. På en plats utmed stigen står en sten, vars inskription lyder:

Minne av möte med mö
1940
Drömmare dristade rista och resa
1965

Än idag förblir det okänt vem som rest stenen och vad som utspelade sig där, men ett rykte berättar att vid fullmåne kan man skymta en kvinna klädd i slöja stå vid stenen. Detta mysterium har jag försökt fånga i form av en ballad, som i detta fall är en adaptering av den traditionella country-balladen "Long Black Veil" av Danny Dill och Marijohn Wilkinsom (1959)


In a small country town, not far from the sea
Someone raised a stone by the old willow tree
Standing alone in a calm forest glade
A mournful farewell to a fair young maid

In the heart of the forest they met in the night
In the moon's pale light their love took its flight
Two souls entwined in a secret affair
But a cruel twist of fate, was too much to bear

She walks these woods in a long black veil
Visits the stone when the night winds wail
Nobody knows, nobody sees
Nobody knows but she.

There's not much to say, when the end is near
She stands there alone, and sheds not a tear
But sometimes at night, when the cold winds blow
He comes to her side, and the tears will flow.

She walks these woods in a long black veil
Visits the stone when the night winds wail
Nobody knows, nobody sees
Nobody knows but she.

Copyright © 2023 Göran Gustafsson. All rights reserved

Här kan du lyssna på en version av originalsången utförd av Bruce Springsteen:
https://www.youtube.com/watch?v=kewade_nvzM