Kall av Sam Djafari

Jag vill slå ned på jorden
Som en komet fast med orden
Ifrån mig som poet och broder
Konkret och äkta i blodet
Jag har alltid velat leva galet
Livet är ett äventyr
På flera feta, bra sätt
Jag vill leverera fraser
Jag vill agera mer makabert
Jag har redan flera planer

Hela livet består utav flera strider
Men inte många delar mitt egna synsätt
På kriget inuti än
men det evigaste kriget, hela skiten
kommer oavsett alltid att heta livet

Jag gör folk förskräckta som fy satan
Jag är en sanningsförmedlare
Direkt ifrån gatan
Jag kan knappt prata
Utan att bli hatad

Jag har både knarkat och suttit inne
Jag handlar med förnuft i sinnet
Och ett duktigt minne
Men sedan kom narkotikan
Och med det kom allt det dåliga
De säger tand för tand
Jag svarar länge leve freden
De slåss inte man mot man
De slåss i grupp utan heder
Detta är slummens ord
De kommer ifrån Stockholms underjord

Jag lever tvärtemot normen och lagen
Jag sover på dagen
Och på natten är jag vaken
Jag är en alkemist
Jag ägnar mig åt sömn
Enbart för att fånga min dröm
Jag är anarkist
All parlamentarism är
-enligt mig-
Samma shit
Sådant är i helheten helt fel
Jag lever laglöst
Och är medveten om det med

Gatans många revir
Skapas inte utav empati
Utan av hemska krig
Och av att fälla liv
Många blåser bara i medvind
För att få mer vinst
Men inget som är fejk varar för evigt
Mina rim är som knarkfix
Och mina punchlines slår ned som en stark blixt,
-Skarpt och kvickt
Jag är en sömngångare,
Men likväl en drömfångare
Och en bortglömd ordbombare

Jag har sjunkit lågt
I det bottenlösa träsket
Och en väg ut
Är vad jag måste söka efter
Jag är först i ledet
Jag är den första poeten
Jag vill slå ned som den största kometen
Jag är den törstande profeten

Jag har slutat upp med knark
Och rest mig upp ifrån mark
Pånyttfödd igen
Ensam är stark
För allt är kamp här i livet
Kamp är det enda som är sant här i livet
Man lär sig efter kalla nätter
Vilket och vad som man värdesätter
Och vad som är värdefullt att sträva efter
Här i detta kriget
Detta kriget, - som jag själv
Kallar för kriget livet
Och jag är fast inuti det
Jag är fast här i skiten

Jag vill inte vara obehövlig och oduglig
Jag står här odödlig och okuvlig
Jag lyfter upp mitt bål och min höft
Jag slår mig själv på mitt bröst
Jag lyfter upp näven högt
För jag måste vara tuff
Det ska inte bara vara luft
Jag skriker rakt ut:
Jag var först
För innan mig var allting dött
Men nu har en ny era fötts
Jag är den förste poeten som ni mött
Och jag skall och måste bli störst
Jag är som en arg varg
Med en törst efter rött och dött kött

Jag kom, jag såg
Jag skriftade pappersarket
Reste mig upp från asfaltsmarken
Och blev stark igen
Jag har blivit skriftligt driftig
Jag gör mycket riktig gatupoesi
Inristat med blod i en fucking rännsten
Jag har gått igenom så mycket
Att ingenting känns mer

Jag sökte efter svar ifrån högre makter
Men jag blev förälskad
I drogernas söta safter
Jag behövde krafter
Men jag blev bara svagare
Sånna som oss
Kommer alltid att vara hatade
Herr Svensson ser mig på stan
Och tänker: "han är satans skapelse"
Men han skulle inte fixa en dag i mitt liv
För min livsstil
Är långt ifrån riskfri
För allting är på riktigt och inte fiktivt