Under en lång tid av år har mitt hjärtrytm varit oregelbunden. Vad det beror på vet jag inte. Problemet upptäcktes i varje fall i samband med ett arbetsprov då mitt hjärta utsattes för en viss belastning, jag cyklade med ökad grad av motstånd tills jag nästan kollapsade. Det här hände 2016.
Igår, 2023-12-12, fick jag veta varför jag har krångel med pumpen. Distriktsläkaren på min vårdcentral var den som avslöjade mina inre problem. Mitt ärende var ytterst delikat: Mitt hjärtbesvär berodde på att jag har ett skenande hjärta. Mitt hjärta styrs av elektroniska impulser, från två håll, och denna yttre påverkan blir som starkast så skenar mitt hjärta, okontrollerat.
En undersköterska på denna vårdcentralen kopplade ihop mig med ett EKG-apparatur för att lokalisera varifrån de elektroniska impulserna kom som styr mitt hjärta. För nu skulle mitt hjärta kontrolleras på detaljnivå. Vart var mitt hjärta på väg? Skulle mitt hjärta orka med all belastning det utsattes för? Jag undrade om den här kvinnliga distriktsläkaren skulle hitta rätt hjärtmedicin.
Efter 3-4 minuter hade en EKG-kurva skrivits. Undersköterska bad mig vänta i väntrummet medan den kvinnliga distriktsläkaren analyserade mitt EKG.
"Du kommer att behöva ta en hjärtmedicin som heter Metoprolol Sandoz med början idag och så länge du lever. Den här medicinen kommer att se till att ditt hjärta orkar med all yttre och inre påverkan" - istället för att få en oönskad infarkt".
"Oj.oj, oj" - tänkte jag, "ytterligare en medicin. Just nu tar jag sex tabletter/dag och med denna tablett skulle det bli 7 stycken för resten av mitt liv. Vart är jag på väg. Ett liv där tabletter styr mitt välmående?!"
”Men”, sa den kvinnliga distriktsläkaren ”du måste gveta att alla mediciner har en biverkning, i det här fallet är det kalla händer och fötter, känna trötthet, bli illamående eller få diarré. Dessa problem är i regel lindriga och övergående. En mycket ovanlig biverkan är mardrömmar. Om biverkningarna är besvärliga bör du kontakta mig!”
”Det var mycket illa” sa jag. ”Jag fick en mycket obehaglig urinvägsinfektion i Thailand och på Rosenlunds Närakut fick jag recept på ett mycket starkt Antibiotika. Dess biverkningar är farliga för alla med svår depression. En person på 10 000 begår självmord. Just nu känner jag mig ”uppåt”, något manisk, men eftersom jag är bipolär så finns ändå risken att jag begår självmord innan jag hinner bli frisk! Och mardrömmarna som väntar på mig, VARJE NATT, är någonting som skrämmer skiten ur mig!”.
Men allra första natten - efter besöket hos den kvinnliga distriktsläkaren - så fick jag uppleva vad som händer när dessa mediciner möts. Det var både omtumlande och FANTASTISKT. Att det var mardrömslikt berodde på att när jag vaknade så insåg jag att allt bara var en dröm, inte något verkligt.
Hur var då drömmen? För första gången, sedan jag flyttat ifrån Hälleforsnäs, drömde jag om en viss kvinna. Och den drömmen var mer våt än vanlig. Faktiskt den härligaste dröm jag drömt på länge, länge. Det var bara för djävligt att vakna och inse att det aldrig hänt, det jag saknat så länge. Och mötet med henne var precis lika intensivt och galet skönt som det var då, när vi var tillsammans allra senast, i Hälleforsnäs. Nu skenade mitt hjärta verkligen. Åt alla håll. Åt henne allra mest.

(Fortsättning Följer!)