Har Du märkt någon skillnad sedan Du fyllt 50 år? Lever Du ett annat liv nu eller ”tuffar” livet på som vanligt? För mig är allting annorlunda. Man kan säga att ”nedräkningen har börjat” sedan jag fyllt 50 år. Och det var drygt 20 år sedan. Man märker av förändringarna. För de dyker upp, gör sin entré och stannar kvar. Blir obekväma och oförskämda och sannerligen impopulära.

Nu undrar Du säkert: ”Vad syftar han på? Kan han tala klartext?”

Absolut kan jag det. Det är sä här det sett ut de senaste 20 åren:

Det hela startade med en dramatisk ambulans-transport till Södersjukhuset. Man kunde snabbt konstatera BLODPROPP. Och den startade sin resa i vänster ben med siktet inställt på lungorna, alltså LUNGEMBOLI. Tack och lov så lyckades läkarna förmå blodpropparna att ge upp. Och jag kunde andas in och andas ut. Detta hände 2011.
Men bara två år senare så var det dags igen. BLODPROPP. Det blev såklart iltransport tillbaka till Södersjukhuset där man snabbt kunde konstatera att mina lungor på nytt blivit ockuperade, med andra ord LUNGEMBOLI (nr. 2). Läkarna satte hårt mot hårt och en vecka senare var matchen över. Jag överlevde. Och orden från min husläkare minns jag ännu: ”Nästa blodpropp (nr. 3) blir den sista och den matchen vill jag att Du undviker. Det var nu medicineringen började. Och den har fortsatt. Varje dag. Och fler tabletter är på gång. Det började alltså med Varan och 10 år senare ersattes den med Elequis - en blodförtunnande medicin som håller alla blodproppar borta. Tillsammans med denna medicin började jag klä ut mig med s.k. stödstrumpor, långa svarta, supertajta strumpor som effektivt underlättar blodflödet i bägge benen. Nu hade jag tagit klivet in i min nya värld av krämpor och mediciner.
Nästa stora steg utför kom 2017 då samme husläkare konstaterade att genetikens lagar är orubbliga. Min farmors DIABETES hade blivit min - men som en TYP 2:a. Och som Du säkert vet så har denna sjukdom en mängd biverkningar med sig. Alla lika ovälkomna. En av dessa är NEUROPATIER, som innebär att kroppens nervtrådar, i alla fall på slutet, sakta dör. En efter en. Efter sig ger de, var och en upphov till s.k. FANTOM-SMÄRTOR. Det sticker ohyggligt - hela tiden - i mina fötter. Med min Diabetes typ 2 ökade antalet tabletter från 2 till 5. Det var nu dags att skaffa sig en medicin-ask för att hålla ordning på att tabletterna togs vid sina rätta tillfällen. Ett litet plus i sammanhanget var väl det faktum att jag nu lämnat yrkeslivet och blivit pensionär. Nu kunde jag ge pillerburken hela min uppmärksamhet.
Som om någon iakttaget mig och mitt nya liv så tyckte tydligen samme person, kanske var det Han som gjorde livet surt för mannen Job, han som bodde i landet Ur. Om Du nu undrar vad jag snackar om så finns hela Jobs berättelse att läsa i Bibeln.
Mitt nästa bekymmer var mitt höga blodtryck som dök upp, oanmäld, 2018. Den här gången så behövdes inte någon ambulans. Det räckte med ett piller/dag. Som jag fortfarande tar. Piller nr.6.
Men min Diabetes typ 2 tyckte det var dags att hitta på lite ”rackartyg” så attacken riktades mot mina ögon. Först opererades högra ögat för GRÅSTARR, sedan det vänstra. Detta skedde 2019. Lite senare var det dags igen. Attacken mot ögonen - särskilt det vänstra blev hårdare. Läkare nr. 2 dök upp på scenen, som ögonläkare, och ett evigt droppande med ögondroppar påbörjades. Nu har vi nått så långt som 2021 och mina krämpor tar nästan all min tid. Att skriva poesi hinns med men i hård konkurrens med min Diabetes typ 2.
Nu tyckte säkert min plågoande att det kunde vara dags med någonting nytt. Så 2022 vid ett besök hos min nytillkomne läkare nr 3, hudläkaren, fick jag diagnosen HUDCANCER. Och samma dag startade samme hudläkare sin jakt på maligna cancerceller. Hittills har han tagit livet av dessa medelst förfrysning, 5 olika cancergrupper har avrättats. Medan jag fortfarande lever, som pensionär på heltid, med fylld pillerburk.
Nu, bara för några dagar sedan var det vänstra ögats tur (otur) och en överläkare (nr 4) gav mig diagnosen GLAUKOM. Med 26 i tryck på vänster öga kunde hon konstatera att jag nu förlorat 30 % av synen på det vänstra ögat. Hon beordrade operation direkt - på stående fot. Laserkirurgi. Om 6 veckor ska jag göra ett återbesök, i mitten av februari, nästa år, 2024, då jag får veta hur det blir med den fortsatta synen. Eller totalt mörker.

Nu, åter till temat för detta kåseri, ”Nedräkningen har börjat- eller finns det en fortsättning?” Jag är en optimist. Se hur det gick för Job! Med lite tur så kanske jag kan få uppleva samma sak. Men så mycket större än någon kunde tro. Du har väl bett bönen ”Fader Vår”? Inuti den bönen talas det om ett rike, att Guds vilja må ske i himlen (djävulen och hans anhang slängdes ut när 1:a världskriget bröt ut, 1914). Sedan så avslutas Fader Vår med ”så också på jorden” och det betyder att det förlorade Paradiset återvänder, nu som Guds Rike.

Så - kära Läsare - jag tror på en fortsättning för mig men nu utan pillerburk och ögondroppar. Med Gud som bästa sällskap är det min tur (hoppas jag) att få sätta mig under vin-stocken och olivträdet. Njuta. Andas in och andas ut. ÄNTLIGEN!