Där inga bryggor är tänkt att finnas
la du grund till både strand och hav
och det är så här jag helst vill minnas
din stora kärlek, min barndoms nav

år av mörker då nåden sällan skänkte
en stund av vila, tid att ladda om
brann ett ljus i vad allt du tänkte
och din gärning var den väg som kom

du sa att i de träd som kölden sörja
finns frukt att plocka, både varm och mogen
och vid vägars ände, andra leder börja
om du bara är ditt eget kloka hjärta trogen

alla de böcker, som ord och mening saknar
kan få ett innehåll, om blott du drömmer
det är en resas mål, som i dig vaknar
det är dimman, som skatten gömmer

att sitta vid dig, ut mot bryggans kant
skratta med dig, kanske även gråta
att inte stridigt stå, vid en vilsen brant
och vid din sida kunna död förlåta

ja, du gick, du behövde dö och fara
och lämna mig med tusen frågor kvar
du behövde väl vid annat väsen vara
kanske skänka denne tusen svar

hör nu ljuder, alla brev jag skrivit
nynnar toner, ifrån skog och fält
o jag sjunger med, den varma röst du givit
och jag står kvar här, på den jord du ställt

i ett omlopp, av alla himlens kroppar
är jag stadig, så som du lärde
se mig nu när, jag från bryggan hoppar
och tar av livet allt, vad du begärde

i ett omlopp av alla himlens kroppar
är jag stadig som du lärde mig
se mig nu när jag från bryggan hoppar
och tar av livet allt du kunde önska dig