- Nu ska jag bada. Ska du med?

Bada? Vi satt i Jessies berså på landet. Trots att solen sken, satt jag och småhuttrade. Vinden låg på från havet. Termometern visade ynka åtta grader. Almanackan meddelade första dagen i april. Allt talade emot all form av utomhusbad.

Jessie sprang kvickt in i huset, kom lika snabbt utspringande, spritt språngande naken, med en handduk i handen. Från betryggande avstånd såg jag henne sedan kasta sig i vattnet. Steg hon så upp på bryggan, torkade sig snabbt och svepte handduken om sig.

Jag såg ut över havet. Nu fattades det bara dragspelets lockande ton från vårt stugugemak, och kaffe med kron, så skulle idyllen vara nära Evert Taubes poetiska tusculum.

Jessie väckte mig ur mina drömmar.

- Fika!

Vi gick in i stugan och Jessie donade med vedspis och kaffepanna. Kokkaffe, the real thing! Snart fylldes stugan med den underbara, gammaldags doften av kokkaffe och nybakta kanelbullar.

Landet. Berså. Kokkaffe. Sällskap. Detta, var livet!