Med midsommarkrans i hår, hon flätar sitt långa hår
I väntan på den ljuva natten, där frö i henne sår
Allt växa och frodas, ett med naturen vi är, att ikke förglömma, hur dejligt det är
Du som skam känner, släpp dig fri, tyglad du är, påhitt och gränsa de gör för att vinna ditt gehör

Du fagra underbara kvinna, som vandra barfota med krans i hand,
Dina fötter känna det gröna, mjukt som mossens dimma, du i väntan på natten gå, att på årets frodaste natt få

Formerna dina vackra, blomster kring dig smeka, för varje steg du tar, vinden leker runt dig, håret gyllene du har, sol så varm och skön, smeker bröst och barm, med värme så underbar, hela floran din kropp tar

Blåklint, rödklöver och förgätmigej, på min hud ni giva doft, så skön av söt och ren natur,
han i natt som kommer få tur,
mig ge till dig

I nattens magiska ljus, viskningar från krafter och väsen, våra kroppar ett kommer bli,
med skimrande dagg kommen,
silverdroppar vi nakna rullar på, örter vi samlar till hemmets vrå, källan jag tittar i, den spegelbild som visar vem du min man vill bli

Järn, salt och eld vi har för skydd mot de onda som tar, se upp,
för i bäcken sitter näcken, så ljuvliga toner som dansar runt träden, trollbinder och forsen er ta, med kroppen under mörker, lungor fylls, kvinnor till näckens rike drar,
några kvinnor tyvärr sina liv ej mer har

Midsommarnatt du binder oss alla, krafter, väsen och natur, till ett, så farligt men ändå vi känna att vi gemsamt denna natt ha, en kraft som inom oss ta, vi ej så olika vara, då vi egentligen i vår egna uppfattning är, ute efter en skönhet utan besvär

I midgård våra frågor oftast är, denna ljuva magiska natt, vem kommer gifta sig, vem kommer dö och skörden vår som vi sår, vill den bli som förra år

Du nu sått, nio månader passera
Ett midsommarbarn du nu ha, att hysa varje dag, krafter, väsen, jättar, människor och Asar, Yggdrasil ej fasar, litet barn med hammare runt hals, nu går med sina Asar

~ Jeanette Andersson ~