Blodet rusar så fort, frigjord och fri själ jag är
Över bifrost jag tar mig, i sejd jag spår

I midgård en del hylla mig men ack mångas avsky jag får, fega och tysta de är men bräker bakom rygg som får

Flyga över äng och hav med gudars gåva jag har
Man som älskar mig som jag är,
fler som smakar mer kraft jag få, begränsad själ vill aldrig förstå

Öppet sinne, dig svävande från värld till värld, vid Mimmersbrun kunskap du bär

Få de förstå, men jag är lycklig ändå, för de som se mig också förstå, givmildheten av kärlek de kan få

~ Jeanette Andersson ~