Hör Du till en av dem som vaknar vid 4-tiden på natten för att magen blivit tom och behöver påfyllning? Jag är en av dessa som kliver upp, mitt i natten, och undersöker innehållet i kylskåpet. Finns det någon spännande och ”smarrig” nattmacka att tillverka? Oftast gör det det. Tack och lov.
En självklar ingrediens är majonäsen. Korv och ost passar bra ihop. Är brödet också gott så blir hela upplevelsen FANTASTISK. Du ska med fördel toppa det hela med inslag av gröna blad eller - varför inte - dill eller persilja. Variationerna är oändliga. Och detta gör ju att varje nattligt besök blir lika spännande och kulinariskt.

Garnityren är förstås viktig. Pickles är alltid välkommen. Liksom inlagd gurka. Nu tycks vi ha fått fason på nattmackan. För den måste vara innehållsrik för att döva den mesta hungern som väcker mig mitt i natten.
En annan viktig komponent i denna extra måltid är så klart drycken. Kanske blir det ett stort glas med choklad? Eller bara ett glas mjölk? Vissa vill få något varmt i kroppen och då rekommenderar jag naturligtvis något gott te med en sked honung i.
Nu verkar denna strålande måltid vara komplett. Såväl mat som dryck passar ihop och tillsammantagna räcker de för att mätta en utsvulten stackare.

Till min stora besvikelse upplevde jag stora förändringar tack vare och på grund av denna sympatiska nattmacka. Vågen visade tresiffrigt. Och min garderob innehöll fel storlek på kläder - med resultat att jag ständigt sökte större storlekar. Från XL till XXL eller mer. När plånboken började protestera över mina utsvävningar nattetid var det dags att börja fundera. Vad är lösningen på detta dilemma? När är det dags att förändra ätandet och drickandet så att klädstorleken inte behöver uppdateras, ständigt? Efter några minuters betänketid så snubblade jag på lösningen: ”Säg farväl till nattmackan!”
Sagt och gjort. Efter två veckors avhållsamhet har min matchvikt krympt, från 109.5 till 102.4 kilo. Mitt mål är 100 kilo. Det tycker min husläkare duger. Själv vill jag bli något tvåsiffrigt. Om jag bara är tillräckligt envis. Det som peppar mig är alla kompisarnas komplimanger.


PS. På vägen till den tvåsiffriga upplevelsen har jag påskyndat den kroppsliga förändringen med hjälp av promenader. Ibland går jag hela vägen till Stockholm, ibland nöjer jag mig med rutten utmed sjön Magelugnen. Och dessutom har jag slutat äta kolhydrater - potatis, pasta och ris. Inte ens på dagtid är jag öppen för en smörgås, så det så.