Eller som det mer precist skall återges
Visst gör det ont när knoppar brister;
men hur känns det när gamla kämpar dör?
Jag kan inte påstå att det gör ont
snarare fylls mitt hjärta av en hel del vemod
denna vemodskänsla får aldrig chansen att
att långsamt nå sin fulla mognad
förrän jag nås av dödsbuden av en annan kämpe som stått i medialjuset
under hela min livstid har Tage Erlander varit med
och häromdagen spelades en riktig dokumentär om honom och hans Ainas liv
Det var sista dagen den visades varför jag tog chansen och alla personerna såg ut
som mitt inre öga ville minnas dem
Deras relation påminde mig om lustigheten "Bakom varje framgångsrik man står en
förvånad kvinna" För mig har en riktig dokumentär förmågan att sätta igång
minnes- och tankeverksamheten på ett speciellt sätt det är nästan som en nära bekant till mig sa "Det är som att få själen tvättad."
Nyligen kom dödsbudet om Jean-Marie Pen 92 och nästan i anslutning till detta hade Kjell Olov Feldt gått runt hörnet även han i 90 årsåldern inte dåligt med tanke på de memoarer han gett ut om sina problem
För mig som är 70 plus börjar liemannens skugga avteckna sig i viss närhet