Murar vi reser på livsbärande mark

en avskildhet mellan folken, riken, forna släkten

i glömskan av vårt ursprung

utsmyckade i upprättelsens briljans,

symbolik, i andan av den sista tidens

utrop!

Tempelfönster i skinande glas, så klar

så reflektiv

att skammen blir definitiv!

Rasera alla illusioner

helighetsförklarade institutioner, se bort!

mot ödemarkena som vittnar i tystnad,

den Hel(ig)het som Är.