BORTOM VANSINNET

jag vill inte leva i mina defekter

med skammen som enda utväg

höra någon yttra sig om ursäkter


Det knyter sig i maggropen

det ömmar i mitt trasiga bröst

inom mig ekar de skärande ropen


Jag vill ingenting annat

än att vara vidöppen, fri

nu när klockorna stannat

gårdagen, morgondagen

en efterlängtad försoning

dikterad av de stilla andetagen