Bär mig hem, eller ta mig i skottkärran bara jag får skjuts.
Utan orken som barlast är jag lätt, och vilken tur att det var
luft i däcket. Skottkärran knärrar och gnisslar. Kör inte för
fort eller vingligt eftersom jag måste ladda för fullständig
omstrukturering  av kaoset.

Kaos är granne med Gud. Då bor jag granne med den
allsmäktige, för dammråttorna kryper i hörnen.
Men jag tror inte han kan komma till mig,
för han är dammallergiker och städa är under
hans  värdighet.  

Skalar lök, för att dölja att jag skrattar  till tårar,
åt att jag nått bottenlös förtvivlan. Torkar tårarna
med handen,och glömmer att den är full av
löksaft. Det svider i ögonen och svämmar över.
Liksom orsaken till eländet. Det är alla tankar
som är nedklottrade och finns osorterade i olika
pappershögar. Högen av röran når snart upp
till himlen och jag vet inte i vilken ordning
jag ska sortera.

Men det får bli en omstart. Kanske ska jag bränna
högarna av alla tankegångar och nollställa mig helt.
För att komma närmare Skaparen. Förställer mig
att jag håller i tändaren, beredd att sätta brasa
på papperen i eldningstunnan. Verkar för drastiskt.

Orken som var på rymmen, blev hungrig och
kom hem. Är nu i koppel och matas med
smällkarameller av tankegods, för att kurra
av nöjdhet. Tar tag i de skrivna tankarna i
pappershögarna, och vet exakt var jag hittar
varje specifik tanke. Sammanfogade tankar
bygger något nytt.