Jag skrev denna sångtext för flera år sedan som en hommage till Bob Dylan – luffaren i sången – inspirerad av hans sång “Only a Hobo” och av berättelsen om hur han en gång blev stoppad och förhörd av polisen, enbart för att han såg ut som en sliten luffare i luvtröja när han vandrade runt i ett ”finare” villaområde.
Nu har jag, med hjälp av AI, gett texten en musikalisk dräkt för att visa hur den kan fungera i ett musikaliskt sammanhang. Musiken finns att lyssna på i mediaspelaren till höger.


As I was out walking down the street one day
I saw an old hobo just five feet away
He was hiding in the shade of the hood that he wore
And I reckon he'd been there my whole life or more

In a changing world that has turned on its head
The song was his wine, the word was his bread.
One look at his face showed the hard roads he'd come
With a handful of rhymes and a tune to hum.

It takes much of a man from a small dinky town
To see how the world falls apart and goes down
To lay bare the cards and forswear the game
To know days are numbered and no one to blame

There's a growing gap 'tween the rich and the poor
And there ain't no room for the hobo no more
Leaving to us, to sing his sad song
So the people will know what is right and wrong

As I was out walking at the break of dawn
I saw an old hobo, but now he is gone
Leavin' to us, to sing his sad song
So the world will know what is right and wrong!

Copyright © 2013 Göran Gustafsson. All rights reserved

Hobo (luffare) syftar på en särskild subkultur av migrerande arbetare som växte fram i slutet av 1800-talet i USA, och som nådde sin kulmen under den stora depressionen. De levde ofta i så kallade ”djungelläger”, nära järnvägsgårdar eller vattentankar, för att lätt kunna hoppa på godståg. Hobon är ett återkommande motiv i den amerikanska folkmusiktraditionen – från Woody Guthrie till Bob Dylan.