Min stil är just nu att det blir vad det blir; Ett slags allmänt privat-öppet inombords-partaj med mina sanningsenliga-rättvisa bedömningar ovanpå; inte olikt en mycket dyrbar glasyr.

Har ännu kvar gåvan att kunna klaga och peka på lösningarna bort iväg från felsteg och att utan någon tvekan avslöja felkällorna. Det kommer mig alltid så otvunget att tala sanning, ibland lite blygt och drygt skrytsamt; och helt visst är det flerstädes iakttaget att det är just så det föreligger.

De berövade vettet, eller endast intellektet, lider och gör sig till för sina allt annat än goda "konstarter". Deras pennor, penslar, kameror, och musikinstrument, viftar de dåraktigt och vilt med i självförsvar mot osynliga inre krafter, och andra krafter vilka producerar liknande otyg och materiella fadäser och felslut till ingen större nytta. Livsverken i nutiden rör sig i regel om en slags omvänd plockepinn.

Det finns stora luckor i "informationen"; och förståndet har dödats utan nåd i massorna där de omogna själarnas känsloliv, vilka vill ha sin enkelspårighet och skenbara normalitet upphöjd till; "Allt som vi ser är det som finns", samt; "Det vät du oxå att de ä så...".

Det går överstyr!:

Den inre tomheten doppas i skräpkulturens produkter och det hela bjuder ut sig till att skenbart vara ett "deltagande", ett ständigt äcklande lekande, en ohöljd idioti de naiva inte riktigt kan förstå, men de anpassar sig och utövar det hela ändå utan reflektioner. Att investera merparten, eller hela sin existens, och samtidigt göra sig stöpt till undermålighet och "befrias" från sina grumliga konnotationer.


De lurades favoritcitat och dödsgrepp:

"Se det stora skämtet att inget av värde finns och allting är meningslöst!"


Omdaning och förklaringsmodell:

"Det är väl oss nu välbekant att alltför många grisbilar har vält och ut har vällt in tonvis med oönskade existenser vilka parat sig med fårskallar vilket gett oss nutidens obehagliga liklukt."