Allt detta trams om VÄNNER och VÄNSKAP. Många skryter över hur många vänner de har. När verkligheten visar sig så har de ”i själva verket” bara tre vänner - förutom sina familjemedlemmar!!

Många är de människor som kallar vissa andra för just ”vänner” - men har ALDRIG blivit insläppta i deras lägenhet eller själv inviterat samma person till sin lägenhet!!
Detta är ENDAST ytlig bekantskap - inte VÄNSKAP!! Att bli vän är något JÄTTESTORT.

Och plötsligt så upptäckte jag att flera av dem som jag gillade och tänkte på som vänner faktiskt, än så länge var att betrakta som ytlig bekantskap. Vad gör man då? Helt enkelt passar på att bjuda in - i min lägenhet- så snart som möjligt. Vad är det som hindrar mig? INGENTING.

Nu till något mer märkligt: Jag är medlem i en världsomspännande vänkrets, Jehovahs Vittnen. Just nu är vi sisådär 9 000 000. Och alla vi är överens om att vi ÄLSKAR VARANDRA. De man älskar bjuder man såklart hem, innanför tröskeln. För mig är det självklart.

Fast inte alla 9 000 000 samtidigt. Det får bli lite mindre grupper.