Mamma ringde mig en kväll i december
och berättade att hon inhandlat
packat ner och ändå lyckats slarva bort
en del nya saker till köket

ett par diskhandskar
en ask 40 w glödlampor med tjock skruv
en ask tabletter för halsen
en diskborste
tre paket hårt bröd
några salladshuvuden
två gurkor
en förpackning semlor
två mjölklitrar
en trea vispgrädde
några burkar ansjovis
några lökar
en endive
och slutligen en sockerdricka

-Elin, kan du förstå vart sakerna tagit vägen?
Naturligtvis kunde jag inte göra det. Men det kanske gick att börja med affären.
-Du gick till affären?
-Javisst, det är klart att jag gjorde, jag hade till och med mig listan.
-Du gick runt i butiken med shoppingvagnen som vanligt?
-Ja, jag stoppade i en gul tia och drog omkring med den medan jag plockade i varorna.
-Och när du skulle betala, hur många kassar gick det åt till grejorna?
-Tre stycken, två av plast och en i papper, jag köpte två blommor, söta du.
-Tre kassar, och du fick med dig alla kassarna ur butiken?
-Jaa, nja alltså, jag ringde efter en taxi, skulle aldrig ha orkat bära hem alltihopa själv.
-Men mamma lilla då, du kunde ju ha ringt efter mig?
-Ville inte besvära, du har ju barnen och allting.
-De hade glatt följt med förstår du väl.
-Nja, jag ville klara mig själv iallafall. Förstår du inte det, lilla vännen?
-Mamma, när du steg ut ur taxin och in genom porten, hur många kassar hade du med dig då då?
-Båda två, lilla vännen, både blommorna och oooh, du menar..?
-Ja, mamma, det menar jag, du måste ha glömt den i taxin.
-Men det var inte jag som lastade ur dem, de låg ju i bakluckan...
-Nu är det jag som ringer taxi, vilket bolag åkte du med?
-Bolag? Det var en sådan där svart taxi, en volvo tror jag.
-Men, mamma, åkte du med en svarttaxi? Du vet väl hur fatligt det kan vara...

här går författaren och lägger sig, det är ju redan morgon och hög tid att sova. Jag hoppas verkligen att det löste sig för både Elin och lilla mamma, hoppas inte du?