(Först går jag fram till den vita tavlan bakom pulpeten och ritar några figurer på tavlan, medan jag pratar till gruppen.) Vi är här idag för att gå i cirkel (ritar en triangel som symbol för detta) vi har valt att ställa bord och stolar så att vi bildar en hästskoform (som symbol för detta ritar jag en cirkel) och när vi avslutar detta kommer vi att ta med oss upplevelsen av oss själva samman med att samarbeta och tala med både den som sitter till vänster om oss och den som sitter granne till vänster (detta exemplifierar jag med att rita en fyrkant) och så går jag runt pulpeten och närmar mig den sittande gruppen, varpå jag uttalar följande ord till dem.

Tänk dig en bukett rosor. (Här går jag ut i den hästskoformade mängden av bord, bakom vilka sitter en åhörarskara och lyssnar till vad just jag har att berätta och säga dem just för stunden.) Den här gruppen är i min upplevelse, var och en av oss, en ros. Jag står här som en i mängden, av dessa underbara människor. (här för jag ut händerna som för att visa hur jag härmed innefattar var och en av de kringsittande i gruppen, jag för ihop händerna och lägger handflatorna tillsammans över mitt hjärta, till symbol för att vi är här tillsammans och i och med detta likvärdiga) För underbara är vi tillsammans. En bukett rosor ser på avstånd ut som om alla är lika. Men går jag nära, riktigt nära, syns det att de var och en för sig skiljer sig något ifrån varandra. Alla är vi människor, med mänskliga egenskaper och ytligt sett är vi varandra ganska så lika. Men tar vi en närmare titt är vi alla personligheter med olika gåvor och fallenhet. Så se dig själv som en i själen vacker ros. En i mängden, ändå en del av denna fantastiska bukett av rosor. (nu går jag fram till den vita tavlan bakom pulpeten och ritar några figurer på tavlan, medan jag pratar till gruppen.)