Jag reser söderut
och det som slår i mot mig
är trögheten
som ett senildement hölje
en svepning över de själar
kropparna besitter

och rösterna
de mer långsamma
jordnära
mindre sminkade
näckrosorna
som sprider sig över sjöarna
skogen som växer
och allt är grönt

här minns man traktens söner
Blomstermålablod som spelat
hockey förr om åren

hennes tal är lite förträngt
det kanske är hjärnblödningen
jag är inte säker
men hon har sprungit
genom de flesta skogarna
längs vägen
och hon har ännu
banden runt sin hals

*

längs rullstensåsarna
är verklighetens puls
1200 bequerel pyrande vardag

här lagras ingefärspäron
i matkällaren
och katter äter småfåglar