Människor som jag,

gestaltskiftare alltså,

är speciellt förtjusta i just tomater,

åtminstone för att stoppa in dem

i underkläderna,

ett tag körde jag med

en extra rulltårta i trosorna

när jag föreställer en karlakarl...




men det blev lätt obekvämt

att behova byta om

sisådär tjugotalet gånger per dag

eftersom åtskilliga fruntimmer

i olika åldrar mer än gärna stal till sig

en stunds klämmande på nämnda kroppsdel,

i den förmodat fasta övertygelsen om

att handen skulle möta en smula motstånd.




Särskilt vanligt i hissar, bussköer, varuhus,

lokaltåg och andra trånga utrymmen

att tjejsare ända ner i tolvårsåldern

sökt sig på en liten trevare,

men eftersom jag inte har

någonting instoppat bak

så har även den sortens närmanden

förekommit i ymnig mängd...




...måste vara min enastående och närmast

magnetiska dragningskraft o tillika charm

som får dem att flockas kring min person.




När jag skiftar till en yppig kvinnoperson

så är det icke blott det ena könet

som är där och klämmer o tafsar,

jag antar att människor kan tänkas vara

nyfikna på huruvida de kan utröna om jag

är äkta vara eller inte.




Ett tag, alldeles i början

av dessa nya erfarenheter,

tyckte jag det kändes obekvämt och tillika

motbjudande med alla dessa kroppar

som tryckte sig emot min,

alla trevande händer och flirtande blickar

kastade mot min person i parti och minut.




Men jag har förkovrat mig

i psykologi och pedagogik och finner mig

därför alltmer i denna behandling

från mina medmänniskor.




Ibland, vid enstaka tillfällen,

har jag även ertappat mig själv med

att känna pirrande känslor

här och var i kroppen.




Eftersom även hjärnan är påkopplad ibland

så tillåter jag mig numera att få

små mentala orgasmer då och då.