Missy satt på handfatskanten och vaggade sina ben till sömns. Hon lyssnade till hans gurglande, till det rosslande ljudet när han smekte borsten mot sina gulnade tänder. Så mycket kaffe, så många cigaretter, ingen tandborste kan gnugga dem vita. Han spottade ut, tandkrämsvitt och bubblande saliv, och några droppar skvätte upp i hennes ansikte. Men han sa inget, och hon klagade inte. Han skulle ändå inte lyssna, kvällen därpå skulle han göra samma sak igen. Vitt klet i ansiktet, hon var van.
Missy, hon som var hans kärlek, var den enda han inte såg. Missy, Misery. Melankolins egen dotter, ensam kvar på handfatskanten när lampan slocknade och dörren gick igen. Genom springan kunde hon ana ljus, men dem kalla vaxljuset skulle snart blåsas ut, och då skulle allt ligga i mörker. Då spelade ingen roll om hon låg i sängen eller satt på toaletten, det skulle bli lika mörkt överallt. Men kylan skulle bestå länge här än under det tunga duntäcket tillsammans med honom. Hans kropp var aldrig kall, så även utan täckte hade det räckt med hans arm runt sig. Och de tunga andetagen, de skadade lungorna som kämpade på även när han sov, skulle välla över henne ur hans väldoftande tandkrämspolerade mun. Tunga varma andetag, skulle landa mot hennes hud och skrämma bort kylan. Om hon låg där, i sängen med han. Han som hade henne som sin kärlek. Men nu, satt hon på handfatskanten och de gungande benen hängde som livlösa säckar med mjöl. Hon undrade när hon skulle tappa dem, när hon inte skulle orka lyfta upp dem mer. Skulle hon falla med, eller skulle kroppen sitta kvar på kanten? Skulle hon då vandra in i framtiden som benlös, skulle han då se henne?
Hon log, Missy, Misery. Melankolins egna dotter. Hon log, ett leende i mörkret som ingen kunde se. Utanför toalettdörren blåste en hes viskning ut de kalla ljusen, och ett än kompaktare mörker trädde in. Men hon fortsatt le, i mörkret där ingen kunde se, där man bara kunde höra. Men ingen hörde, när hennes ben föll av, och ingen visste, om Missy föll med.

Missy du är min kärlek, jag ska försöka att inte svika dig