En gång trampade jag i en hundskit. 
Mina gymnastikskor var tyvärr inte anpassade till den typen av underlag. För att uttrycka det enkelt så hjälpte det inte ens att spola vatten på sulan. Fekalierna satt som berget och luktade som en domedag. Irritationen var väl relativt hög när jag slutligen gav upp spolandet. Jag tog en gaffel och grävde ut dyngan. Gaffeln gav jag sedemera till hundägaren som ett slags lätt sadistisk hämd. Jag torkade bara av den och sa att han glömt den på festen senast. Hoppas att det smakade. I natt skall jag skita på hans uteplats!