Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här dikten skrev jag när en av mina vänner mådde riktigt dåligt och jag kände att jag inte kunde hjälpa till. Nu i efterhand har jag förstått att vi står varandra närmare än jag någonsin trott.


Är jag din vän? Du är min.

Är jag din vän? Du är min.

Man måste inte vara bästa vänner.
Du måste inte tycka om mig bara för att jag tycker om dig.
Du måste inte berätta något för mig bara för att jag berättar något för dig.
Du måste inte lyssna på mig bara för att jag lyssnar på dig.
Du måste ingenting så länge du vet om att jag finns där för dig, om du vill.

Är det av vänskap du tiger om dina plågor?
Är det för att du inte vill plåga mig?

Kanske är jag ingen vän?
Är jag den som du skyddar eller blir skyddad av?
Är jag den som vet allt utom det viktigaste?
Är jag den som var lätt att prata med men aldrig gjorde något?
Är jag den som du saknar men inte har mod att prata med?
Är jag där överhuvudtaget?

Betyder jag något för dig?

Jag vill bara en sak. Det är att du vet att jag finns och att jag vill hjälpa dig. Jag vill inte tvinga dig att prata med mig. Jag vill inte tränga mig på. Jag vill bara att du är glad.

Jag saknar dig och undrar om du vill betyda något för mig eller om jag ska glömma dig
Jag lär nog inte lyckas men om du vill så ska jag inte tränga mig på dig mer.

Jag har till och med börjat skriva sorliga dikter håller jag på att dö?




Övriga genrer av AnnaEss
Läst 588 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-02-18 18:24



Bookmark and Share


  berxper
Mycket fint! Det är äkta vänskap, utan baktankar. Att inte vänta sig en gentjänst är så fint. Det är ödmjukt!

Du är en fin vän!
2008-02-18
  > Nästa text
< Föregående

AnnaEss
AnnaEss