Jag ser dig där du står
månens sken visar mer
än vad tyget döljer

försiktigt låter vi ljuset
värma våra sinnen
så drömmande du är
så eterisk i ditt väsen
men även flyende i den
nattens bistra kyla

sakta låter vi ljuset bränna
bort de svarta kanter av sorg
som omger oss

Då när gryningen
motar månens kalla bana
känner jag ditt hjärtas
befrielse och ditt väsens leende

Så vackert