Jag ser dig där du står

månens sken visar mer

än vad tyget döljer

så eterisk i ditt väsen



Försiktigt och alldeles stilla

låter du det vita ljuset

värma dina sinnen

så drömmande du är



Jag kan se hur ljuset

smekande sakta

bränner bort

dina svarta kanter av sorg



Och när gryningen nalkas

månens bana nu har suddats ut

känner jag ditt hjärtas

befrielse ditt väsens leende