Du tar orden ur min mun

ord som ska ut ur mig.

Fyller texter på min skärm

med det jag tänkt att skriva.

Tänker mina tankar

innan de ens har kommit ur mitt huvud.

Det är som vi skulle ha känt varandra

i hela livet.

Den stora skillnaden är att du skriver så oerhört vackert

så som bara du kan.

Talar ett språk

som bara du kan.

Får till orden med snitts

som bara du kan.

Sedan har vi ju bara känt till varandra i snart en vecka.

Och lever i två skilda världar.