Jag är bark

Likt bark är jag hård, de har jag dig att tacka
Likt bark döljer jag en ömsida under, den som du vägrar veta av
Likt bark tappar jag mitt fäste när du är nära, alltid när du är nära
Likt bark brinner jag för dig, endast aska är kvar när du gått
Likt bark smulas jag sönder av din hand, du släpper aldrig taget om mig

Men likt bark så är jag kantig och vass, när jag stelnat nog av ditt hån så skär jag mig ut ur ditt grepp

Och likt bark flyter, flyter även jag, över alla problem som lämnas kvar hos dig.
När jag äntligen lämnat mitt träd och dig bakom mig